Aftonbladet – 2 november 1869, sida 3

mina drömmar naturligtvis fåtänga; men om icke —X Godt, godt, Jag är ej. den man som tvinvar mina barn mycket mot deras vilja; men ita aldrig derpå, unge man. Jag känner jvinnorna, jag. Låt bara en främmavde ;rannlåtsdocka komma i deras väg — och arväl med gammal vänskap. Men ni är en nederlig gosse och era afsigter äro de bästa, och om ni bara kunde försörja henne, skulle ni gerna få Lucy i morgon dag, Sedan kom den frågan huruvida Mericour kulle tillåtas sammanträffa med Lucy. Sir Marmaduke var naiv nog att tro det bön ej sehöfde veta orsaken till Måricours nya framidsplaner. Den unge mannen medgaf detta, nen huruvida ett dylikt löfte kunde hållas, var en annan sak. Det var derföre bäst att van blef borta, sade han sorgset, ty för hoom skulle det vara omöjligt att som förr, sällskapa med Lucy, utan att förråda sina sänslor, Lady Thistlewood triumferade och sade öppet att sir Marmaduke ändtligen fått app ögonen och förvisat fransmannen. Luey var blek och gret i tysthet. Hennes fars varma hjerta rördes häraf och en afton hviskade han i hennes öra att fru Nan hade alldeles orätt, och att Mericour blott uteblef från Combe, derför att han var en hederlig man. Och Lucy smålog, och hennes pappå klarnade, och sir Duke frågade henne ömt om hon var barnslig nog att tro sig älska hongm? Åh nej, huru skulle hon kunna det, då han aldrig talat om kärlek till henne? Hon endast gladde sig åt att hennes fader högaktade honom. : Hvarpå den hjertegode sir Marmaduke omöjligen kunde låta bli att berätta henne allt hvad som passerat, och om det icke hade varit för sent, bade han säkert skickat bud