Aftonbladet – 2 november 1869, sida 3

OPERA — AA ——— ———— — ligen denna utmärkelse, och hans hustru, ehuru hon endast talade det mjuka provence-språket, stod snart på bästa fot med mäster Gardons sonhustru. Två eller tre andra prester bodde i samma hus och mademoiselle Gardon, som alla kallade Eustacie, var alltid redo att hjelpa till med de-sålunda ökade husliga bestyren, medan hennes barnsliga kärlek till sin svärfader och milda ömhet mot barnet var föremål för hela den lilla hemkretsens beundran. Barn af denna ålder sågos sällan hemma hos le bättre klasserna i staden. Då, som nu, itverlemnades de små åt ammor på landet, som vanligen förde dem tillbaka vid tre, fyra irs ålder, vana vid det föga snygga, övärdar le lefnadssätt i bondstugorna, och Eustacieg lilla mäånstråle, la petite Rayonette, som alla tyckte om att kalla henne, var således en lögst ovanlig företeelse. Då hon alltid varit ilisammans med fullvuxna personer och njuit den ömmaste och noggrannaste vård, var won klok och lydig i en grad som på det lra högsta förundrade dem, som aldrigsett unpat än barn, förslöade under ett alldeles notsatt system, Hon var ett litet älksligt parn, med den finaste, hvitaste hy, och hen1es små smidiga händer och fötter voro så ormsköna som möjligt. Hon var alltid glad, y hon var ständigt frisk och lefde i en atnosfer af kärlek och mildhet; hon var hela rushållets gunstling och ansågs som ett unlerbarn af alla från den iustige lärpojken, ill. den allvarlige unge Ppastorskandidaten, om hoppades blifva utnämnd till kyrkoher16 i en nertigen af Quinet tillhörig by, bland Öevennerna. (Forts.)