Aftonbladet – 2 november 1869, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Den 26 Oktober och advokaten Gagne. I Siecle skrifver Oscar Comettant om den famösa dagen och den ännu famösare advokaten Gagne följande: ; : S Det kan aldrig bli för sent att bringa sin allerdjupaste hyllning åt hr Gagne, den älskvärde uppfinnaren af philantropophagien. Vi voro också på Place de la Concorde den der vigtiga dagen och vi hade också lyckan att få betrakta hr Gagne och hans diminutiv-påk till spira. 5 Utan denne advokat, framstående bland sina medbröder i anledning af sina sociala uppfinningar, uppmärksammade för tankarnas djup, något som alldeles icke hindrar att man finner dem lustiga, utan honom, säga vi, skulle den 26 Oktober icke allenast icke blifvit hvad ban kallar en journee, en bemärkelsedag, utan en vanlig, otreflig dag. Det regnade hela förmiddagen, och parisarne, som icke ännu utfunderat bästa sättet att torrskodd passera macadam när regnet öser ned, voro nedstänkta af smuts ända upp på benen. Men hvad gjorde väl det? De nyfikne, som ej veta hvad hinder vill säga, satte sin ära i att vara påpassliga vid mötet med deras öfversteprest, ehuru rent vatten kom öfver dem och de stodo och stampade i smutsvatten — himmelens manna och Seineprefektens NR Denne älskvärde man (vi tala om hr Gagne) är familjernas glädje och barnens förtjusning, han är i stånd till och med att få dem som storgråta att storskratta, sådan är han. , Man hade icke an att han i tidningarne tillkännagifvit, att han den ifrågavarande dagen skulle vid Monolithens fot på place de la Concorde, precis klockan ett på middagen, aflägga en högtidlig ed, beväpnad med sin lilla påk, hvilken, såsom han sagt, skulle vara folkets spira, Kl. 1 middagen var denne civilisationens pånyttfödare riktigt på sin post. Hr Gagne hade i sitt manifest till parisarne tillagt i ett postscriptum: Glömmen icke att taga med er en liten påk, så att jag kan känna igen er och omfamna er som brödern. Verkligen kunde vi också observera huru omkring den nya lagens apostel trängdes fyra eller fem filosofer, -i luggslitna rockar, hopknäppta ända upp till hakan, med tillkoycklade hattar och snedgångna skor, och allesammans voro de försedda med en liten påk. En gammal qvinna ökade gruppen af troende, hon bade också en liten påk, tydigen tillyxad at en qvastkäpp. När alla troende voro samlade uppstämde framtidsmannen med chevroterade röst och på sin egen behagliga melodi ng en sublima strofer, af hvilka vi olyckligtvis icke ihågkomma mer än refrängen. Så här lydde den: il faut extirper tous 1es cors, å pas le corps... legislatif; De fyra adepterna i de hopknöppta rockarna och den gamla käringen lyssnade med eftertanke ill mästarens ord. Hopen, alltid vanvördig mot orofeterna — som vinna (gagnent) på att ses på ifstånd — brast ut i skallande skratt, som vädde ill en polissergants öron, Maktens representant värmade sig den inspirerade poeten och följande lialog uppstod mellan de begge männen som hyte så olika åsigter och voro så föga skapade att örs:å hvarandra: . Polismannen : Hvad är det ni har för er? Profeten: Ni hör väl att jag sjunger framtidscantaien för mina lärjungar. Polismånnen: Allons, circulez, eller också arreterar jag er allesammans. Profeten : Ifall ni vill ha mitt blod, så erbjuder ag mig till slagtoffer. Polismannen (fattande honom i kragen): Kom, ölj mig och resonnera inte! orus af skrattare: Nej, släpp honom, han är nte farlig, det är ju bara Gagne! grolismannen (släppande profeten): Då får han vå. : Profeten: Jag viker för styrkan, jag cirkulerar, nen jag protesterar! Och han cirkulerade, med förakt betraktande lågra sous som fallit vid hans fötter. Han ville mu med några ord styrka sina lärjungars tro, men lesse, som förlorat modet, hade skyndat bort åt lika håll, Så slutades den minnesvärda dagen den 26 Okober, som historien kanske kommer att kalla la okrnee de qui perd Vs ad ER —LÖ— LA ———