— En spådom och dess följder. Man torde påminna sig, att astronomen Falb hade förutspått en ovanligt hög flod, som den 5 sistl. Oktober skulle anställa stora förrödelser på hafskusterna. I England förflöt den fruktade dagen, utan att någonting ovanligt i ebb och flod inträffade, men vid några kuststräckor i Nordamerika anställde de höga vågorna, piskade af stormen, betydlig skada. Största skadan ha dock — väl icke den 5 Oktober sjelf, så långt gå ännu icke underrättelserna: — men farhågorna för denna dag anstiftat i Sydamerika. Redan före den 13 September uppstod en affärsstockning, förorsakad, såsom det uppgafs, at fruktan för den väntade underjordiska ebben och floden och dennas veftkningar. De senaste underrättelserna från de peruanska hamnarne gå till den 28 September. At dem inhemtas, att staden Callao var helt och hållet öfvergifven; soldater och polis patrullerade på gatorna, på det att röfrarne icke skulle formligen taga husen i besittning. Lika folktom var hela den peruanska kusten. Alla undervisningsanstalter voro stängda. Till och med örlogsfartygen i Callaos hamn gingo till sjös, för att ej vid den höga floden komma i kollision med de öfriga fartygen. Man trodde, ätt förskräckelsen skulle fortfara ända till midt i Oktober, om man också väntade hufvudkatastrofen de första dagarne i månaden. Till råga på olyckan, skakades södra delen af Peru oupphörligt af starka jordstötar. I Guayaquil föreföllo den 26 September tre jordskalf, och den Falbska hypotesen uppskrämde derför sinnena äfven i Ecuador.