Aftonbladet – 2 november 1869, sida 2

— Mindre teatern gaf i går för första gången Leonoras dolk, en fars i 4 tablåer af Clairville och de Jallais, som tycktes bfligt anslå publiken. Stycket förekom i sin början något matt, men vann alltmer under sin fortgång och erbjöd för hvarje ny tafla i rikare mått den liffalla putslustighet, som i allmänhet karakteriserar franska arbeten i denna genre, hvilken pjesen såväl genom öfverdrift och orimligheter som äfven genom en viss fyndighet i plananläggningen och ett stort antal komiska pointer fullständigt tillhör. Den andra taflans dekoration, en jernvägskupå i full fart, gjorde såsom rätt skickligt utförd god effekt och styckets återgifvande lände genom den ledighet och jemnhet, som redan första representationen företedde, i sin helhet scenen till berömmelse. Pjesens något hetlefrade, men i grunden hyggliga och aktningsvärda hjeltinna framstäldes med verklig talang af fröken Hartman, hr Pousette väckte såsom Leonoras onkel, en gammal -listig. mexikanare, mycken munterhet och hr Bosin, hvars framåtskridande såsom skådespelare under; detta år kräfver erkännande, hade i älskaren, Charles Caumartin, en bland sina bästa roller. Efter styckets slut; inropades dessa artister. Mellan första och andra akten sjöng hr Hafgren Eleazars aria ur Judinnan med den värme och kraft, som alltid utmärkt hans föredrag af denna komposition samt med en berömvärd säkerhet, hvilken nu så mycket mera hedrade sångaren, som i ackompanjemanget tillfälligtvis både takt och stämning egentligen lyste genom sin frånvaro. Hr Hafgren blef med lifliga bifallsyttringar inropad af det tacksamma auditoriet.