Aftonbladet – 1 november 1869, sida 2

NORGE Hnfvudstadens kommunalrepresentation har antagit förslaget om 5 proc. räntegaranti för ett lån å 600,000 specier till utförande af jernvägsanläggningen mellan Kristiania och Drammen. Till det lediga Akers sorenskriveri ha f. d. statsrådet Birch-Reichenwald och höjesteretsassessor C. W. Andresen anmält sig som sökande. En af de få qvarlefvande FEidsvolds-männen, f. d. amtmän Peter Gustav Blom har d. 28 Okt. plötsligen aflidit i sitt B5:te år. Född 1785, beträdde han, efter fullbordade studier, den juridiska banan, blef år 1810 sorenskriver i nordre Jarlsberg, 1826 byfoged i Drammen, 1831 amtman i Buskerud, från hvilket embete ban tog afsked 1858. Ar 1814 satt han i den grundlagsstiftande riksförsamlingen på Eidsvold såsom representant för Jarlsbergs grefskap och hörde med Wedel Jarlsberg, Peter Anker, Lövenskjold, Jacob Aall m. fl. till det s. k. svensk-partiet,. Han omvaldes ej till urtima storthinget om hösten sam ma år, och törst 1830 inträdde han åter i riksförsamlingen såsom representant för Dram— men, hvilken stad han sedermera intill och med 1848, unvdantagandes blott 1845, fortfor att representera... Han kan ej räknas afgjordt till något visst storthingsparti; idebattertia röjde han mycken klarhet och en ej ringa fond af isynnerhet statsekonomiska och statistiska insigter. I flere vigtiga ekonomiska frågor utöfvade han också betydlig inflytelse. I flere kungliga komiteer har han varit ledamot, likaså i interimsregeringen 1852—1853 under konung Oscars sjukdom. Äfven som vförfattare har han gjort sig bemärkt genom lätt och behagligt skrifna anteckningar från en resa i Nordlandene och genom Lappland till Stockholm (1830), en på tyska utgifven statistisk beskrifning af Norge 1843), en Geschichte der Staatsveränderung Norwegensn ( 1847), som sedermera utgifvits ätven på norska, samt genom vittra skrifter, såsom Fordom og Nu (1849) och Den Fredlöse (1856). I en minnesteckning öfver nyss aflidne e. o. professorn M. Sars, den namnkunnige zoologen, nämner Morgenbladet, att det först var en utländing, dr Öken, som offentligen uttalade, att en man som Bars hade sin rätta plats vid universitetet, i stället för en afsides liggande prestgård. Två saker, yttrar blådet vidare, måste för den större allmänhet, som ej kan döma om Sars vetenskapliga förtjenster, påtränga sig uppmärksamheten. Först den, att han i sin afsides bygd kunde arbeta sig fram till europeisk berömmelse. Vidare den, att ett fattigt land som Norge, i hvars nationalförsamling så ytterst få kunde bilda sig en sjelfständig mening om Sars verksamhet, på ett lysande sätt visat honom sitt erkännande. Storthinget beviljade honom 1500 specier årligen för lifstid utan några egentligen bestämda göromål; nästan hvarje år har han haft större eller mindre resestipendier; fyratusen specier ha betalts för till universitetet öfverlemnade samlingar.