gers, blef redan för några år sedan, vid en täflingsskrifning i Berlin af anhängare till dem båda, just a praktiskt sätt besvarad till det Stolzeskas för el. Den absoluta skriftid, som kan vinnas genom begagnande af något visst systems metoder, kan af flera vid närmare besinnande lätt begripliga skäl aldrig utrönas. Den relativa tid, inom hvilken skrift af samma innehåll kan framställas med begagnande af olika beteckningssätt, kan deremot — såvida icke någotdera skrifsättets egendomliga beskaffenhet lägger hinder för skrifningens jemna fortsättande — såsom dock fallet emellanåt är i det Gabelsbergska — någorlunda tillförlitligt bestämmas, genom jemförelser emellan de olika antal ennrörelser, som hvartdera skrifsättet kräfver. var och en, som ej alltför ytligt gjort sig bekant med hvad stenografi vill säga, vet också att skrifbastigheten är beroende af det större eller mindre antal pennröreiser, som behöfva göras, och Huber sjelf har, åtminstone indirekt, erkänt detta, då han (se pag. 1) vid förklaring af ordet stenografi på begriplig svenska säger: stt här icke hufvudsakligen är re om att skrifva snabbt, som egentligen att med få tecken skrifva mycket. Att hr X:s antagande, att skrifning efter mitt system kan på sin höjd verkställas 3 gånger så snabbt som med vanlig kurrentstil, är förhastadt, inses af följande uppgifter: De 25 enkla talljud; som finnas i svenska språket, representeras i mitt system af 26 enkla tecken med lika många olika pennrörelser; men i bokstafsskriften af minst 27 olika bokstäfver eller bokstafsföreningar, som tillsammans erfordra 107 olika pennrörelser. 4 olika utanvokalljud emellan sig i språket hörda konsonantföreningar äro i mitt system representerade af hvar sitt enkla element, men motsvaras i bokstafsskrift af minst 4 bokstafsföreningar, som tillsammans erfordra 27 olika pennrörelser. I mitt likasom i andra stenografiska systemer bli många bokstäfver, som i bokstafsskrift måste skritfvas, ehuru deras motsvarande ljud ej höras, aldrig betecknade. De i språket mycket ofta hörda eoch ä-ljuden behöfva sällan betecknas, emedan de ligga representerade i konsonanternas benämningsljud och dubbla konsonanter betecknas vanligen blott med ett enkelt tecken. Häraf synes, att hvad jag i min lärobok yttrat om förmågan hos systemet redan vid beteckningens enklaste form eller då den göres i det närmaste lika som i bokstafsskrift, ingalunda är öfverdrifvet. De regelmessiga förkortningssätt, som mitt system antagit, utan att ordens ljudformer behöfva lida deraf vid läsningen, minska vid många tillfällen antalet af behöfliga pennrörelser vid mitt skrifsätt emot vid bokstafsskrifning vida mer än uppgifvit. (Slutet följer.) Nr AR Sö rasar