Aftonbladet – 29 oktober 1869, sida 2

RN rp RE RA RR be RT bt ten och förespeglingar. Så t. ex. får man af ett par i Nora Stads och Bergslags Tidning offentliggjorda bref någon föreställning om tillståndet vid den i ett bolags prospekter mycket omtalade orten S:t Croix falls. Borns-emigrantföreningens utsedde skattmästare, G. Mossberg, skrifver sålunda bland annat: Föreningen köpte oss hvardera ett resekontrakt i Stockholm för den lilla nätta summan af 223 rdr, hvilket, med många namnteckningar, utvisade att lemna oss biljetter till S:t Croix fall, i staten Wisconsin. Då vi kommo tilt Newyork fingo vi icke biljetter längre än till en stad med namnet Hastings i staten Minnesota. Vi voro nog enfaldiga och köpte biljetter för våra knappa penningar till bestämmelseorten. Under vägen mellan Newyork och Hastings erbjödos oss godt arbete på många ställen, och några af mina kamrater ville stanna, men jag gjorde allt hvad jag kunde för att få dem till den bestämda platsen, med den tanken att föreningen skulle gå framåt. Då vi kommo till Hastings träffade vi nämndemans Per, A. Erikson, Erik Lars Per, O. Gabrielson, J. Gabrielson och många flera bekanta. Af dessa erhöllo vi tydlig underrättelse att i S:t Croix fall icke fanns något arbete, då vi deremot hörde hundrade gånger, ledsna vid det i alla gator af farmare och ge upprepade ordet: Vill ni hafva arete,. Vi stannade nu allesammans både Noraoch Kopparbergsföreningens emigranter i Hastings, men öfverenskommo att en af oss skulle resa till Croix fall. Detta skedde, men denne kom snart igen, och berättade att det var den obehagligaste plats man kunde finna på jorden. Der blef det slut på alla vägar, och någon segelfart kunde ej varsnas längre. Det fanns blott 3 å 4 smutsiga hus, annars stora berg och skogar. Indianer strömmade öfverallt. Jag, Per Tobias och några flera belogis; men hans arbete tog slut.. Derefter träffades vi allesamman och togo arbete på en jernväg mot en betalning af 2 dollars pr dag. Kosten beligt strängt arbete, och om nätterna fingo vi ligga som svinkreaturen i Sverge. Här gingo hundratals svenskar, norrmän, irländare m. fl. hela veckorna, ifrån den ena krogen till den andra, söpo och slogos. Af dessa och flera anledningar blefvo somliga af mina kamrater otåliga och önskade sig hafva så mycket penningar, att de kunde resa tillbaka till Sverge. — — — — Per Tobias och jag öfverenskommo att resa åt södern, der det icke är så långa och kalla vintrar. Detta skedde efter två veckors arbete. Komnå till staden Moline erbjödos oss arbete både hos farmare och i stenkolsgrufvor. I en sådan stannade Tobias, men jag antog icke den platsen, utan gick vidare, omkring 250 mil längre utför Misissippi till en stör stad, Keokuk, som är såväl i skönhet som storlek lik Sverges hufvudstad. Der arbetar jag nu i en kanal, och detta arbete kommer. att räcka i 5 ä 7 år. — — — — Jag afråder på det bestänidaste dem, som äro ålderstigna och icke ega god helsa, från att resa till Amerika, ty man kan ej på annat sätt, än genom ett hårdt arbete vinna bättre utkomst än i Sverge. j En annan emigrant, F. A. Fredrikson, skrifver från Hastings den 13 Sept.: Jag har. Gudi lof intet att klaga för, jag har hälsan och då kan man taga sig fram hvar man är fastän på olika sätt, och nu har jag varit vid Croix fall och sett hur der är; der fick jag ari beta i 8 dar åt Compagniet. Sedan skickade de mig till en farmare, der var det omöjligt att vara. — Jag gick tillbaka till Croix fall och talade vid grefve Taube om jag kunde få arbeta der för vintern, I men han svarade att bär är inte arbete mer än några dagar för dem som äro nykomnmna, tills de få höra efter arbete eller de få rekommendera bort dem, och då tog de-2 dollar för de skaffa dem arbete, och det kunde inte vara mer än 2 eller 3 veckor; sedan fick de inte arbeta åt Compagniet mer. Här är väl intet så godt till att TT vara som mången kan tänka i Sverge. Jag tog och reste hit tillbaka och nu arbetar jag på en bana, som går härifrån till S:t Paul. Jag träffade I Jan Hans Gustaf, han skulle resa till Sverge igen kanta följde en farmare ut i sädesbergningen och arbetade hos honom i 10 dagar mot en betalning af 2 dollars 75 cent pr dag, derjemte fri kost och taltes med 4 dollars i veckan. Det var ett förfäroch många andra tänker att resa till Sverge, för I de inser att det intet är bättre här än i Sverge. Och Petter Abrams Erik säger att så fort han får tjena så många dollar, så reser ban tillbaka till I Sverge. Här gör dem en hvad rätt de vill; det lär mången som har arbetat i flera månar och intet fått en cent för. Så jag råder ingen att fara hit, men det gör hvar och en efter sitt godtycke, och insamling med pengar det är omöjligt i vinter, vi få se hvad Gad gör till sommaren, I för det vi kan förtjena nu en liten tid; går alltI sammans åt i vinter. Och här duger icke för I gamla gubbar att arbeta, för här är så hårdt ari bete att nätt och jemt de unga kan stå ut, och 110 timmar arbeta dem, fastän Taube sade i sin tIbok att det intet skulle vara mer än 8 timmar. En person vid namn Abraham Strandberg från Rödön skildrar i ett bref till Jemtlands Tidning en färd, som företagits från ThrendI hjem med biljetter köpta ar en dervarande, J agent för Montreal Steamboot-Company. Han skrifver bland annat: I stället för att vi skulle få landstiga i Hull i .! England, så fingo vi landstiga i en stad Kiel, dit l vi ankommo från Throndhjem efter fyra dagars I resa, då resan från Göteborg till Hull vanligen I går på två dagar. Från Kiel till Newcastle fortI sattes resan på mindre ångbåtar, derifrån vi afI gingo med bantåg till Liverpool på ungefär 10 I timmar. Från ankomsten till Kiel tills vi kommo t) till Liverpool, på ungefär ett dygns tid fingo vi, som ordspråket lyder, lefva på hullet; ty det usla bolaget bestodo oss Kvarken vått eller torrt; den som icke kunde åtkomma sin matsäck fick svälta. II Liverpool var det som bolaget i någon mån: : uppfyllde sina fagra löften, der vi; allesammans I tänkte att återstående delen af resan skulle blifva I tillfredsställande för oss. Från Liferpool till Quebec fortsattes resan med ångbåten Northamerican på 1124, dagar. På aftonen första dagen på resan II från Liverpool var det 2 af passagerarne med mera erfarenhet än-de andra, som fordrade att utfå sina rättigheter, såväl i mat som drickesvatten med mera, som deras gramna tryckta proklamationer :l utbasuna för den okunniga massan som ämnar I resa; dessa undfägnades af besättningen så att de I blefvo både gula och blå. Efter detta uppträde I var det ingen utaf oss som vågade fordra något lutan måste vi åtnöja oss med att taga det som vi fick och dermed vara nöjda, nemligen att vara I instufvade i de mörka kölrummen, der det dåLI liga lampskenet knappt lyste så att vi kunde äta Toch vägleda oss, i stället för att få våra platser I på mellandäck. Derför varnar jag härigenom alla vänner och bekanta, som ämna fara hit, och ho det vara må att på inga vilkor afgå med denna linia. FÄTRNERSSOOERTAS EE NORGE. I Den af kyrkoherden Landstad enligt of. fentligt uppdrag utarbetade nya kyrkopsalmI boken har af K. M:t auktoriserats till beI gagnande vid den offentliga gudstjensten, der I församlingen så önskar. En Trondhjemstidning klagar öfver den likl giltighet förläggarne af norska arbeten visa EE AR innan höättng fiina mon Mos