Aftonbladet – 28 oktober 1869, sida 2

STOCKHOLM den 28 Oktober. Underrättelsen att den 26 Uktober aflupit helt stilla i Paris och icke företett nägra gatuuppträden, är egoad att väcka tillfredsställelse hos de liberala i alla länder. Hade den fraktion af yttersta venstern fått råda, som består af nägra revolutionära brushufvuden, hvilka, återkomna från landsflykten, icke känna förhållandena i landet och endast tävka på att få så snart som möjligt och på hvad sätt som helst ge luft åt sin personliga förbittring och sin hämdlystnad, så skulle man denna dag kunnat få upplefva blodiga gatukravaller, hvilka skulle gitvit den kejserliga regeringen en välkommen anledning att vidtaga storartade repressivåtgärder, att möjligen proklamera belägringstillstånd i Paris, och för längre eller kortare tid, upphäfva den faktiska pressfrihet och församlingsrätt, som man för det närvarande åtnjuter. Medelklassen skulle åter ha blilvit skrämd, och detta skulle underlättat hvarjehanda reaktionära åtgöranden, genom hvilka mycket af det, som de förståndiga liberala genom ihärdig kamp och träget arbete lyckats vinna, skulle gått förloradt, så att man sedermera måst börja de sex sista årens mödosamma politiska arbeten ånyo. Det visar sig här, såsom vid så många andra tillfällen, att de vildaste och oförnuftigaste radikalerna äro frihetsutvecklingens värsta fender samt avtokratiens och militärdespotismens bästa medhjelpare. Hade denna lilla kop af högröstade demagoger, som icke vill höra talas om politiskt förstånd, endast haft emot sig den materiella styrkan, så skulle den utan tvifvel icke låtit atnålla sig från en eller annan förtviflad tillställning, som haft närmast till följd, att ett eller annat hundratal af blusmän blifvit skjutna på gatorna och några tusental kastade i fängelse; men den kände alltför klart, att den icke hos allmänheten, icke ens hos den verkliga arbetarebefolkningen, hade att påräkna nagot stöd för ett dylikt företag; uppviglingsförsöken i förstaden S;t Antoine strandade helt och hållet på de ordentliga arbetarnes sunda förstånd. Den lilla blodröda fraktionen får nu nöja sig med att skräna högljud dare än vanligt och att kasta beskyliningen om förräderi mot män sådana som Jules FÖ, Eugene Pelletan, Jules Simon och de Frankrike har att tacka för att öfriga, som ut. 9 fribetskänslan hans. VAKeD änder di Svärdet omständigheter och att de. : nementala hinder och trots all kor BOR r är en möjlighet att möta, bekämpa och neu göra cesarismen på parlamentarisk mark. Genom telegrammer erfar man, att kejsaren den ominösa dagen befunnit sig i Pari och der visat sig offentligt, ja att han till och med bivistat en teaterrepresentation. Han har funnit det angeläget att söka ingifva parisarne den föreställningen, att han känner sig vara mästare öfver situationen och att han har qvar något af den lugna tillförsigt, hvarmed ban imponerade så mycket under ett föregående skifte af sin bana såsom sjelfherrskare. Det är emellertid alltför väl bekant, att denna tillförsigt numera är försvunnen, att kejsarenzär nedslagen och villrådig, att han icke: vet, hvad han skall företaga, ja att han till och med helt nyligen i egenhändiga bref till suveräner, med hvilka han Istår i närmare personligt vänskapsförhål,Ilande, förklarat, att han uppskjutit så länge att skrifva, derföre att han gerna velat ha någonting glädjande att meddela, men att dessvärre icke det ringaste glädjeämne förefinnes. Det är utan tvifvel denna villrådighet, son , föravledt uppskofvet med inkallandet af der lagstiftande kåren, De som anses -utöfvs nagot personligt inflytande på kejsaren säas bestorma honom med de mest motsatta förslag till räddning af kejsardömetn, utar