Aftonbladet – 28 oktober 1869, sida 2

De högkyrkliga i England börja tro att verldens sista tid är inne. De ha ännu icke hemtat sig från den förbittring och oro, hvari de försattes genom irländska kyrkobillens framgång, då de drabbas af nya slag. I dessa dagar har inträffat någonting, som högkyrkans målsmän beteckna såsom en förfärlig skandal. Den nuvarande ministeren, icke belåten med att ha bragt den episkopala ky:kan i Irland ur dess privilegierade ställning, har nemligen fortsatt sitt gudlösa förehafvande genom att, som vi i går nämnde, till biskop i Exeter utnämna den lärde och fromme Rev. Temple, sedan länge föreståndare för den berömda skolan i Rugby. Det finnes nu visserligen ingen, icke ens bland .de mest fanatiska högvördigheterna, som kan förneka, att den nyutnämnde biskopen utgör ett mönster i seder samt ädelt och värdigt lefnadssätt; likaså måste hvar och en medgifva, att han är en utmärkt och lgrundligt bildad teolog, samt att han gjort sig allmänt älskad och värderad. Detta allt är emellertid småsaker i de ultraortodoxa prelaternas ögon; det vigtiga är att han har skrifvit och med sitt namn undertecknat en af uppsatserna i den för några år sedan utkomna boken Essays and Reviews, som väckte så mycket uppseende hos den bildade allmänheten och framkallade så mycken oro inom det strängt ortodoxa lägret. Denna utnämning har bragt alla de högkyrkliga, puseyiterna och ortodoxerna af alla grader, i harnesk. De höja verop i dur och i moll, de sammanfatta och underteckna adresser och protester, de hälla meetings, de skrifva giftiga artiklar i tidningar och tidskrifter, de predika, de hota, de söka väcka ångest och bäfvan hos de goda innebyggarne i Exeters stift — med ett ord, de uppröra himmel och jord, för att komma derhän att Rev. Temples utnämning till biskop måtte bl upphäfd. Vi tro icke, att man behöfvel frukta, att de skola lyckas. Den mera fri sinnade uppfattningen i, kyrkliga angelägenheter vinner alltmera terräng, äfven i England. Det går framåt, långsamt men säkert Regeringen inser, att hon har ett säkrare stöc i den upplysta allmänna meningen, än i nå gra kyrkofarstars och en hop rikt doterad prelaters trångbröstade och egoistiska ten. denser. Der finnes icke heller något kyrko I möte, som kan göra sin stämma gälland vid sidan af den lagstiftande makten och rikta ett veto emot regering och parlament.