och derföre vilja veta sina öden — bah! det är godt nog för dem. Är det hexeri, monsieur? frågade Philip ängsligt. Chevaliern ryckte på axlarna. Hvad vet jag? sade han. För dem som hafva godt väderkorn på svafvel, kanske det finnes, men han försäkrar mig att det blott är hvit magi, som han lärt i Egypten, och gossen är döpt! Pröfvade ni hans vetande, fader? frågade grefvinnan. : Jag, min dotter? En gammal mans framtid är hans barn. Hvad skulle jag hafva att fråga om? Jag — jag ville icke gerna vara den första, sade hon ifrigt, men dock tvekande. Veronika, skall du icke låta spå dig? Jag skall vara den första, sade Philip och steg manliga fram. Jag skall: pröfva honom för er, min fru och säga er om han är en bedragare eller icke, eller om hans magi är sådan att ni kan befatta er dermed. Och i sin engelska sjelftillit och glad att en gång få utföra ett beslut i rak motsats till Berengers tanka, gick junker Thistlewood med stolta steg mot dörren till det rum, der italienaren väntade sina klienter, och Berenger visste att det skulle vara alldeles . onyttigt att försöka öfvertala honom att afstå från försöket. Han blott harmade sig öfver det småleende, som vexlades mellan fader och dotter vid Philips manhaftita yttrande. En lång tystnad uppstod. Berenger satt vid fönstret och såg huru skymningen, ännu glimmande af solnedgångens bleka guld, småningom : sänkte sig deruti; han tänkte med obeskriflig längtan på huru godt det skulle vara att kunna blifva fullt viss på hvar Eustacie för närvarande befaun sig, och frågade sig gång på gång om han Borde till