fredsställa denna längtan genom att lyssna till spåmannens tvifvelaktiga utsago. Men han påminte sig huru han hört skeppsbrutna sjömän säga att ett försök att släcka deras brännande törst med hafsvatten alltid blott ökade deras elände, och han visste att han ej skulle kunna lita på ett enda ord af hvad han fick höra. Antingen hade det på förhand blifvit spåmannen ingifvet af chevaliern eller hopkommet för att behaga honom — eller om det också vore ett verkligt orakel, hade han ingen tro på den instinkt, som skalle uppdaga det; men hvad hantrodde på. var det gudomliga beskydd, som han visste ej skulle svika hans älskade. Nej, tänkte han inom sig, jag vill icke synda genom otålighet och ådraga mig det straff, som väntar dem, hvilka söka andar och trollkarlar, som mumla och svärja. Om jag någonsin skulle höra talas om Eustacie igen, skall det ske genom Guds skickelse och icke djefvulens.c Diane hade hela tiden. obemärkt studerat hans ansigtsuttryck, och sade nu med det nästan blyga sätt hon antog, då hon tilltalade honom. z Ni, kusin, afvaktar väl monsieur Philips återkomst innan ni bestämmer er för att se in i framtidens dunkla spegel? Visst icke, min fruw, svarade Berenger. Jag förstår mig hvarken på svart eller hvit magi. Vår gode kusin har blifvit alltför väl uppfostrad bland reformatorerna för att nedlåta sig att deltaga i våra små synder, min dotter, sade chevaliern, och hänet i hans ord — ungefär som det hvarför en person i våra dagar skulle bliiva utsatt i fall han ådagalade några betänkligheter vid att deltaga i en borddans eller någon annan form af spiritism — purpurfärgade det stvra ärreti Be