Aftonbladet – 26 oktober 1869, sida 2

gör henne säker om alla hjertan — och om ett, högre värderadt äp alla öfriga. Nog, sade Diane och rodnade litet, ehuru hon försökte slå bort alltsammans med skämt; detta prat tillhör ert yrke. Madame tror mig icke; och dock har jag varit i Österländerna. Denne gosseskoimmer från det land, der det finnes besvärjelser som gifva oss makt att utforska lifvets hemligheter. Den gamle chevaliern, som hittills varit upptagen af den kinkiga uträkningen af — en qvarlefva från de tider, då den strängaste hushällning var nödvändig — huru mycket band, som kunde behöfvas för att stufva upp hans kastaniebruna lifrock, började nu lyssna till samtalet, ehuru han ingenting sade. Philip spände upp ögonen af förundran och knuffatle sin broder 1 sidan, men denne mumlade biott till svar: Taskspelarkonster! Ah! de ädla herrskaperna vilja ej tro mina ord, sade krämaren. Hollah Alessio! tillade han, tog en handske som Philip lemnat på bordet och räckte den åt gossen. Några få obegripliga ord utbyttes emellan dem; derpå pekade gossen på Philip och räckte ut sin andra hand i nordlig riktning. Han säger att den herrn som eger denna handske kommer från norden, fjerran ifrån, förklarade italienaren; och då gossen med detsamma gjorde en åtbörd som att vara belastad med kedjor, tillade han: och att han är fången. Ja, utropade Philip, det är riktigt; och kan han säga huru länge jag skall förblifva fången ? Kommande ting,, sade krämaren, kunna 2) afslöjas förrän efter långa törberedelser. Det närvarande och det förflutna kan han