aJa, sade Philip, sedan den gamle herrn gått, cdu kan naturligtvis icke gifta dig så länge Eustacie lefver, men om......n alcke ett ord mera, smädande, dåraktige pojkel utbröt Berenger uppbragt. Jag vill bara säga att det är synd om den som är så skön och god, att hon icke skall kunna föras till den rätta tron, och till England. Jo, derföre skulle hon just tacka digt sade Berenger. Sål! tillade han suckande, jag hoppades just ingenting annat. Jag tror att allt detta är sammansmidt af den här gamle ränkmakaren och att enkedrottningen handlar efter hans fingervisning. Han vill blott med sin dotters hand och gods afköpa mig mina anspråk på detta slott och de stora tillhörande godsen, och jag tror aldrig han öppnar vårt fängelse förrän... förrÄn. .. Hvad, Berry? Förrän kanske min morfader kan förmå sin drottning att göra något för oss, eller möjligen fru de Selinville får se ett ansigte som behagar henne bättre än hennes broders bildhuggeri, eller — hvad vet jag? Icke förrin ondskan hunnit tröttna och Guds vilja befriar oss. Måtte Eustacie blott hafva hunnit hem! Men det gör mig ondt om dig, min stackars Phil Tävk icke på mig, broder,, sade Philip. Hvad gör mig fängelset, så länge jag då och då kan få se dessa herrliga ögon? Och den klumpiga ynglingens smäktande nin var så löjlig, att Berenger blef narrad ill ett bjertligt skratt. Och dock gingo Begers egna tankar tillbaka till hans första nöte med Diane, och då han tänkte på de blickar hon redan då fäste på honom, förstod han att honom väntade en pröfning som kulle blifva mer än svår att bestå, (Forts.)