dan och derförutan hoppades han också att småniogom kunna förvärfva någon kännedom om trakten utomkring slottet. Han såg med vänliga blickar på hvarje hydda och hvarje bonde, och tänkte att der hade kanske Eustacie funnit skydd, denne man hade kanske räddat henne. Philip, å sin sida, lefde allid i hoppet om ännu ett besök i klostret, sedan de en gång fått taga vägen dit. Hans halft barnsliga beundran för den sköna grefvinnan, var hans förnämsta förströelse; den som öfver honom som feberanfall, så snart an hade hopp om att få se henne, och Beenger kunde ej annat än le deråt, ehuru ban stundom fruktade att den skulle föra gossen oå afvägar eller åstadkomma missämja melan bröderna. Men man sammanträffade icke fta; då och då visade sig grefvinnan som väst vid sin faders middagseller aftonbord, ;ch ändå mera sällan hände det att chevaiern vände sin hästs hufvud mot Bellaise ch de tre herrarne mottogos i det trefliga, tan mellanvägg och galler, beqvämt ordnade nottagningsrummet, der de blefvo trakterade ned sadana citrookakor som gjorde La Sapleries olycka. Men i allmänhet hade slottet eh klostret blott föga gemenskap, eller blott å mycken att det retads fångarnes längtan fter det enda ombyte som törunnades dem i leras enformiga lif, Sex veckor hade långsamt skridit förbi inan något svar erhölls från Paris. Från Walsingbam fanns ingenting, och han tyckes hafva oniedelbart efter konung Karls berafoing återvändt hem, Brefvet från rådet onehöll att enkedrottningen var redo att mottaga baron Ribaumonts ursäkter och att yesinna hans ungdom, samt att hon icke viflade att konungen härnti skulle vara ense ned henne, såvida besagde baron ville visa ig vara en trogen undersåte, genom att omatta katolska tron, afsäga sig alla sina