Aftonbladet – 23 oktober 1869, sida 2

— K. Stora teatern gaf i går ånyo MinchBellinghausens storartade sorgespel Fäktaren från Ravenna, ett arbete som i förenadt poetiskt och dramatiskt värde öfverträffar allt hvad Tysklands litteratur sedan Goethes och Schillers tid i denna genre haft att uppvisa. Vi hafva ofta haft. tillfälle att egna vär hyllning åt förtjensterna hos detta drama, likasom åt det utförande, som härstädes kommit detsamma till del, och åtnöja oss derföre nu med att erkänna det detta 8enare i går i mer än ett afseende vittnade om ett framåtskridande, egnadt att öka det helas redan synnerligen rikhaltiga intresse. Fru Hvassers framställning af Thusnelda har alltid egt sannt konstnärligt värde, men den genialiska artisten öfverträffade i går sig sjelf och vann upprepade gånger stor: mande bifall, likasom br Elmlund nu uppbar titelrollen i sorgespelet med ännu mera kraft och liflighet än hån förr deri uppenbarat, änskönt denna uppgift alltid varit en bland dem som han löst med största förtjenst och framgång. Den mycket erkänsamma publiken var blott alltför fåtalig, men detta torde väl ej framgent kunna blifva förhållandet, då diktens glänsande skönheter nu mer än någonsin värdigt framhållas och Fäktaren från Ravenna sålunda blifvit en bland de största konstnjutningar, vår scen för närvarande mäktar hembjuda den tänkande och bildade allmänheten.