Aftonbladet – 21 oktober 1869, sida 3

föra honom. OChevaliern gick förut genom er lång, trång, murad gång, med -skottgluggar här och der, och Philip, för allt hvad stolt han syntes, kände dock sitt blod stelna, när han tänkte på att kanske snart nödgas stiga utföre en lång trappa ned i jordens innandömen. En trappa kom också snart i sigte. men den förde upp, och icke ned, och sedan de stigit uppför densamma och gått genom ett litet förrum, öppnades en dörr till ett temligen rymligt, rätt vackert rum, tydligen i det gamla tornet, ty de båda fönstren midtemot hvarandra skuro genom en oerhördt tjock mur; golfvet och det hvälfda taket voro murade, men eljest var rummet långt ifrån otrefligt. En eldbrasa brann i spiseln; solen, som gick ner långt i norr, lyste in genom det ena fönstret; en matta låg på golfvet, de nedre delarne af väggarne voro beklädda med tapeter; ett bord och några stolar, ett valnötsskåp, hvarpå stod ett schackbräde och några böcker, voro ungefär samma möbler, som man då för tiden alltid brukade i ett hvardagsrum Humfrey och Giubert voro redan der, med de små kappsäckar de fört vid sadelknappen. Dessa öppnades genast och befunnos innehålla blott linne och kläder, samt tre böcker, hvilka kaptenen betraktade med dun uppsyn, och chevaliern tycktes ej vara i stånc att förstå mer än att alla tre voro på latin — en trodde han vara en bibel. Ja, min herre, Vulgata, en kopia äldre är reformationen och således icke hemfallen uvder benämningen kättersk, sade Berenger litet ironiskt. Han hade fått denna bibel a lady Walwyn, som ansåg att den lättare är någon annan skulle undgå konfiskering, i fal hans reseeffekter komme att undersökas Den andra är psaltaren -och ritualen så son den brukas i vår engelska kyrka, och denn