Aftonbladet – 19 oktober 1869, sida 3

Izaines utnämning är nu officielt tilizannagifven. or BLANDADE ÄMNEN. Brottningsmanien i Kjöbenhavn. — Till Lunds Veckoblad skrifves från den danska hufvudstaden: Jag fick häromdagen ett bref från Sverge, hvari man frågade mig om Brydekampene ännu vore slut i Kjöbenbavn. Naivt enfaldiga fråga! Kjöbenhavn är icke Paris, och ifall någonting utomordentligt här framträder, Så har det länvgre lif för sig än hos de omvexlingspiriga risarne, hos hvilka en dagens hjelte är glöd dagen efter och således bokstafligen gör skäl för fisumet. Brydemanien är så långt ifrån en öfvervunnen ståndpunkt, att äfven det 8. k. svaga könet börjat träda in på stridsplatsen, liksom ju under Roms kejsartid förnäma damer icke ansågo det under sin värdighet att sparka upp damm på cirkus och anticipera vår tids emancipations-system. Så föregick häromdagen en dylik brottningskamp mellan fröken Lola Montez och fröken Barbara Bombardine Ludvigsen.. Amazonerna slogo hvarandra i backen så att jorden skalf, och den tacksamma publiken tjöt af TY Kostymen var praktisk och. inga öfverflödiga lädesplagg hindrade de gvinliga berserkarnes otvungna rörelser: För öfrigt uppväxa starka män dagligen som svampar ur jorden, och man skulle tro sig förd åter till långt bänsvunna tider, då Tnssar, Rimtussar, Jättar och Troll utgjorde det yfverborna Nordens befolkning. Det är denna gång en sachsare, hr Kempff — han kallar sig icke Brydekong, men är måhända professor i palsestrans konst — som frammanar och utmanar alla dessa hjeltar. Hittills är ban emellertid obesegrad, och sjelfva Safft bar måst se sin spira rulla ned för tyskens fötter. Nederlaget var svårt att bära, och den populära Vsertshuusholderen gaf äfven sin besegrare en 8. k. Dansk skalle till tack för detroniseringen, bvilket åter hr Kempff besvarade med att slå hr Safft i klädlogens vägg så att tre Pommerska Bjelkerz — jag tviflar dock på om det varit mer än tre tutiha bräder -— lemnade plats för hr Saffts sortie. Han anser sig dock ännu som le brave des braves och läser troligen med lika förtjusning de versar, som han för en tid sedan erhöll på sin födelsedag. ,Hyarföre bar jag ej en Homerus att besjunga mig? og ju Alexander Magnus. Veertshuusholder Safft är lyckligare, han. Han har redan funnit sin skald och dessutom fått se sitt konterfej i 1000-tals exemplar, något som icke ens Apelles kunde göra för Alexanders ryktbarhet. en, för att sluta nu med denne Materie, så kan jag ef underlåta att nämna, att ett nytt element, ett mystiskt, romantiskt, sagolikt tillkommit för att göra denna mationalangelägenhet intressavt. Tänken eder! vid en brottkamp häromdagen upp trädde en maskerad person som kämpe, alldeles som i de gamla riddareromanerna, och gaf anledning till tusentals de mest olika gissningar bland folket. Somliga påstodo sig igenikänna en viss hög hofftnktionär, andra svuro på, att den okände riddaren tillhörde diplomatiska käten, andra gissade på en originel homöopat här i staden, åter andra läto ,Fanden gale sig, på att det var ett Bybud, som annars hade gin station på AmagerTorv. Det vissa är, att den mystiske kämpens fyrik var föga utvecklad, ellår ock var han för tillföllet knäsvag, ty så länge hans motståndare höll i honom, så stod han, men, lemnad åt gig sjelf, damp han i golfyet som en säck nnder fanfarers ljud och en feeisk belysning af flammande gasfacklor och Blus.. Och härmed slut om Brydekampene, såvida ej något alldeles utomordentligt den vägen skulle framträda. — Ilska med besked... Newyork Evening Post meddelar, att amerikanarne nu äro så ursinnigt onda på engelsmännen, att de både i sällskapskretsar och sgamtal man och man emellan ifrigt diskutera ett förslag att gå England så nära kh ifvet som möjligt. -Om nemligen detta land icke på en gång vill betala Förenta Staternas ofantliga skuld och gifra slafegarne full ersättning för devas förluster under kriget. skall kongressen antaga ett dekret, genom hvilket Golfströmmens riktning förändras och det brittiska riket alldeles uteslutes från de välgörande verkningar, som denna till sitt ursprung rent amerikanska ströms ljumma vatten frambringar:. — De peruanska guanolagren. De, som man tyckte, outtömliga lager af guano, hvilka upptäckes på Chincas-öarne, äro nu så medtagna, att de om 3 ä 4 fhånader taga slut. Detfinnes dock ännu lager på andra peruanska öar, der mar först på senaste år börjat bearbeta dem, men så stor är i alla fall efterfrågan af detta södnjngsämne-ktt de senaste. åren omkring 500,000 tons deraf förts till Europa. Om förbrukningen fortfar att vara lika stor, så äro inom sex år alla peruanska guanoöar skalade, ty förrådet beräknas inalles endast till 3 millioner tons. Dessa beräkningar äro meddelade fråti belgiske generalkonsuln i Peru. — En aflösning. I er i Chicago utkommande tidning annonserar en dame, att hon, i anseende ill sitt snart förestående bröllop har för afsigt att försälja en-apa, en hund, två kattör och en papeojay hvilka hittills gemensamt hjelpt benne att fördrifra tiden. . Månne också den tillämnade äkta mannen riktigt betänkt hvilka förpligtelser han itager sig, utbrister den tidning ur hvilken vi hemta lenna anekdot. : — Fi industririddare. Från Göteborg skrifres: I slötet af förra veckan inkom en välklädd . mansperson i en hattbutik här i staden och anhöll om. att få se på riktigt fina och modernav filthatar. Sedan denna hans önskan med beredvillighet blifvit tillmötesgången och hattlagret grundligt beskådats, föll en hatt till det digra priset af 26 rdr spekulanteti i sinåken, hvarför han anhöll att få aga den med sig kem till sitt logis för att underställa den sin fästmös omdöme, och erbjöd ham sig att lemna 3 rdr i-handperningar, som han äfven fratilade på disken, jemte ett större paket med åtskilliga goda saker som pant. Hattfabrikören. hade dock ingen håg för ett dylikt arrangement, utan föreslog i stället att hatten liqviderales, men att, om den ej vore i fästmöns smak, den kunde få ombytas, eller ock kunde fästmön kömma in i butiken och bese den vackra batten; på ndra vilkor kunde ingen affär blifva af. Af nåson tillfällighet hade emellertid gått hål på det paket som framlagts på disken, och hattfabrikören observerade då att sågspån började rinna ur paetet ner gå golfvet. Detta märktes dock icke af cöparen, hvilken envisades att få sin vilja fram, inder påstående att paketets innehåll vore säkeret nog för hatten. Säljaren förlorade nu tålamolet, grep fatt i det märkvärdiga paketet och bröt ned en hastig rörelse af detsamma på midten. Ut strömmade sågspånet på golfvet och ut rusade belragaren på dörren samt var i ett ögonblick förvunnen. De tre riksdalerna ligga ännu qvar hoss attmakaren att afhemtas af rätter egare — ifall lan vågar. — En strid mellan bin och hästar. I en Wienertidning läses följande meddelande från Sarezaq:: En der boende godsegare hade, åter