Aftonbladet – 19 oktober 1869, sida 2

den brutit igenom den gamla dåliga muren der klostret hade blifvit nedbrändt, och jus då kom vår dräng Joset in; blek och stir rande framför sig, och sade att våt faderlå; illa sårad ute på gatan. Min moder sprang ut och stängde dörren till gatan så att v icke skulle följa efter henne. Det stackars barnet brast här i tårar, och systern fortsatte berättelsen: U, vi voro så rädda -— det var geådant rysligt larm och brak omkring oss och folk sprungo förbi skrikande och blodiga — och himlen blef så röd — och ingen kom hem — och så blefvo vi så rädda att vi gömde oss i källaren för att slippa höra och se något. Men. det blef hetare och hetare der nere, och genom gallret sågo vi ettrödt sken. Och slutligen blef det ett dån, mycket värre än åskan, och en sådan skakning, oh! — och då örtade huset in. Men vi visste icke det; vi försökte öppna dörren, men kunde det ej; sedan gräto vi och ropade på fader och moder — och ingen -hörde oss — och sen blefvo vi så rädda och sutto alldeles stilla tills vi somnade — ch sedan :var det så mörkt och vi voro mycket hungriga. Jag vet ej huru länge det var, men slutligen när det var dager igen, hörde. vi någon tala deruppe och ett litet barn gråta, och då ropade vi att de skulle släppa oss ut och ge oss bröd. Då fingo vi se ett ansigte vid gallret. Oh! Det var alldeles som en engels ansigte, och det hvita håret såg ut som hvita vingar. Det var den helige mannen från Nissard och då en af de grymma männen sade att vi bara voro små kättarungar, som borde dö som råttor i en fälla, sade han att vi voro oskyldiga barn, som ej förstodo oss derpå.n aAck! men vi gjorde det, sade Agathe. Du är yngre, syster, du glömmer lättare, och derpå strävkte hon händerna mut Be