Aftonbladet – 19 oktober 1869, sida 2

i;Jag minnes att de alltid voro stolta öfver sina sötsaker vid Bellaise, men jag försökte alltid att så litet som möjligt taga reda derER sj Nåväl, min lilla, fortsätt din berättelsec, sade Berenger. Du ger mig lif och hopp. Jag hörde min fader och moder tala derom, sade Agathe som fattade mod. -Hon sade att hon visste ingenting om någon förnäm dam, och ville icke -utlemna någon till katolikerna, men hon skulle deremot låta mäster Isak veta att den katolska hären var i antågande, och det var bättre för oss om vi ej hade någon protestantisk prest inom stadens murar, och att det gick ett rykte att hans dotters citronkakor tillverkades at den förnäma damen som hade rymt aUch de undkommo! Ack! Gifve Gud jag kunde tacka den gode mannen! Sannerligen, min herre, vi sågo dem aldrig mer. Mäster Tressan, en af de äldste, bad med oss. Och då de grymma soldaterna kommo och fordrade att vi skull: utlemna den förnäma frun och mäster Gardon och alla envisa kalvinister, svarade vår borgmästare och min fader och alla de andra att de icke hade någon kännedom om den förnäma trun och icke heller visste hvar mäster Isak var; och hvad hugenotterna ängick, voro vi alla lika envisa, men att vi vilie betala så stor brandskatt vi kunde om de bara ville spara oss lifvet. Då sade mannen i den fina kappan att det var den förnäma damen de ville ha och icke någon brandskatt; och så sade han mycket annat också, jag vet ej hvad det var, men min fader sade: det är vårt hjerteblod de vilja hafva, och han satte på sig sitt bröstharnesk och kysste oss all och gick bort. Sedan blef det ett så rysligt buller och larm och de sköto med kanobver, och grannarne sprungy in vch sade att fien