Aftonbladet – 18 oktober 1869, sida 3

fran ou et RE KR ert — pa RR den i dessa stycken rätt skrala allmänbildningen. Fjerde och sista häftet är redan lagdt under pressen. Det skall innehålla Amerika, Schweiz, Holland, Belgien, Spanien och Portugal. r Topografiska kårens karta öfver Sverge; Bladet Karlshamno. je Med jemn verksamhet och med tidsenlig utveckling fortgår nu ifrågavarande kartverk, hvars sist utkomna alster vi här anmäla. Bladet Karlshamn upptager delar af Blekinge, Kronobergs och Kristianstads län; de två sista länen äro alldeles ny-mätta, men Blekinge län är uppmätt 1843 och således ett fjerdedels århundrade gammalt, men nu öfversedt. En jemförelse mellan topografiska kårens länskarta öfver Blekinge, utgifven 1848 samt nu förevarande blad är högst intressant. Man finner t. ex. i Listers härad en sjö vid Gämmalstorps kyrka, hvilken numera är nästan igengrodd och förvandlad till Imosse. Några få höjdpunkter finnas på tgamla länskartan i gränsen mot Skåne, men i en och annan af dem å den nya kartan. En af dessa punkter vid en vik af sjön Immelen är, om vi ej misstaga oss, ersatt med en .Iny. Enligt gamla kartan ligger denva vattenyta 226 fot och enligt nya kartan 256 fot löfver hafvet. En större sjö Mien är enligt gamla kartan 325 och enligt nya 319 fot öfI ver hafvet. Långa-sjön är enligt gamla karItan 161 och nya 159 fot. Andra af de få höjdpunkter, som kartorna ha gemensamma, löfverensstämma helt och hållet. Dock äro I höjdpunkterna på äldre kartan högst fåtaliga samt antagligen gjorda med barometerobservationer under en tid, då dertill afsedda instrumenter voro sämre än nutidens och då man ej kände de väsentligaste vilkoren för deras användande. Under sådana förhållanden måste man erkänna, att skilnaden är mindre, än man kunnat vänta, liksom man måste göra kartorpas upprättare räkning för att de ej skytt undvikande af enjemförelse, hvilken af den större allmänbeten kan anses såsom exempel på otillförlitlighet. De talrika höjdsiffrorna på nya kartan äro högst intressanta samt tillkomna på ett sätt, som bör sätta deras tillförlitlighet öfver allt tvifvel. De finnas mest i dalgångarne eller fårorna mellan två sluttningar, men äfven, ehuru fåtaligare, i dessa sluttningars öfre, högre gränser, de så kallade vatten-delarne eller åsarne. Bladets tydliga och vackra höjd-teckning gör, att mån med säkerhet kan med. blyerts uppdraga dessa vattendelare och under uppdragning af dylika ha vii några större vattendelare funnit alls ingen eller få höjdsiffror. Detta anse vi vara en brist, emedan ovedersägligen vattendelarne, i stort sedt och med afdrag af på sluttningarne befintliga enstaka höjder af mindre grundyta, utvisa landets högsta sträckningar eller kammar liksom dalgångarne, utmärka de lägsta fårörna, Denna gamla på en enkel naturlaj bygda teori, öfverdrefs i tillämpningen oc urartade till ett på geografiens studium högst skadligt inverkande manår, hvilket för nära ett halft århundrade ännu blomstrade, men fick dödsstöten genom en snillrik kritik, skrifven af topografiska kårens nuvarande chef. Dock tyckes man nu i tillämpningen ha kastat ut barnet med badvattnet och alldeles försammat de iakttagelser till hvilka denna teori föranleder, Vi understödja derföre icke de felaktiga jpmattalngar, till hvilka Agardh gjort sig skyldig å sin ankologiska karta med beskrifning, utan afse med vår anmärkning blott att framställa den åsigten, att talrikare afvägningar på vattendelarne skulle vara tyttiga; både i vetenskapligt och rent praktiskt hänseende. I motsatt riktning vore också önskligt att större fjöar såsom Mien, Imnielen och Ifö-sjön förseddes med en och atinan djupsiffra liksom hafskartorna. Innan vi utrymma det klandrande föltet, nödgas vi upprepa en förut framstäld anmärkning imot det sätt, hvarpå mindre vägar uppdragas med heldragna gröfre och finare streck. De få derigenom mångenstädes en så förvillande likhet med rännilar, bäckar och mindre åar, attförvexling och oreda upp stå och en klar öfversigt blir omöjlig. Denna tnisslyckade. företeelse finnes icke på äldre kartblad, der vägar äro tydligt och vackert skilda från vattendrag. Trots vår mångåriga D : eranska och behandla topografiska vana älv . SPE mn vid försöken att uppkartor, stanna VI... okan huruvida vi draga vattendelare ofta 1 w,. -. mötte ett vattendrag eller en Väg och Vv icke, om vi möjligen misstagit oss när Viavattendelaren att gå tvärt öfver sjöar, eÅ företeelse som dock är vanligare än matt tror. Slika anmärkningar torde förefalla småaktiga i fråga om ett kartverk, hvilket utan tvifvel är ett nationalverk, öfver hvilket man i förhållande till Tandets små tillgångar och stora, glest befolkade yta måste känna sig stolt, och hvilket af utlandets strängaste kritick erhållit de mest lysande vitsord, men vianse det klandrade felet vara tillkommet genom något ensidig teknisk uppfattning och veta bestämdt att det motverkar kartornas närmare studiom och följaktligen deras spridning och afsedda ändamål samt till sist det allmänna intresse, som måste vara vilkoret för kartverkets andliga och materiella utveckling. När vi vid ett föregående tillfälle anmärkte kartverkets beroende af ett allmännare intresse, upptogs denna anmärkning mycket onådigt af en ung topograf ex professo, och vi bemöttes mycket förnämt med den upplysningen, att hvarken K. Mit eller rikets ständer äskat någon förändring eller visat något minskadt intresse. Kort derefter afprutade icke desto mindre ikets ständer 15,000 rdr på topografiska kåens anslag, och man förnam af flera röter, att kartverket var mindre nödvändigt ller öfverflödigt. Dessa röster bevisade blott, utt kartverket tyvärr var alltför litet kändt, ch detta utan tvifvel mycket iföljd af sitt nindre allmän-fattliga utseende. Man visa-. le mer intresse för de geologiska och ekowomiska kartverken, hvilka fingo behålla sina nslag oafprutade. Man ansåg en afpruting nödvändig i det höga sammanslagna anlaget till de tre kartverken, men; misstog ig mycket i fråga om tillämpningen. emeAA RR EO MR RE EE SERIE ORT T