tala, så länge som någon hörde på henne, nästan drog Berenger ut genom den hemliga dörren och förde honom, utan att möta något hinder, utför trapporna och i vagnen. Ingen af dem talade på en stund. Slutligen sade läkaren: Ni har sett en sorglig syn, herr baron. Jag behöfver ej bedja er vara tystlåten i detta fall. Det finnes saker, som gripa oss så djupt, att vi ej kunna tala derom, suckade Berenger och tillade efter ett litet uppehåll: cÄr der intet hopp? Är han verkligen döende ?, : Utan ett underverk kan han icke lefva en månad till. Han blef så fullkomligt träffad till döds Bartolomeinatten, som någonsin dess martyrer, sade Pare, lockad ur sin vanliga försigtighet genom närvaron af den som sett så mycket ocK kände så djupt. Jag säger eder, herre, att hans moder har sannerligen lika säkert mördat sina söner, som om hon sändt Rene till dem med sina örter och drycker. Alltefter som de hafva samvete och hjerta till, tråna de bort och dö under hepones styrelse. Berenger ryste... han var nära att gråta högt. Och har han intet bättre hopp, ingen tröstande vän? frågade han. Ingen utom gamla Flipote. Ni hörde det sjelf... enkedrottningen vill ej låta hans egen kyrka tala med honem genom sannfärdiga läppar. Ingen biktfader, annat än den som kardinalen af Lotringen valt åt honom, får komma honom nära, och denne gör af bikten en blott ceremoni. Men om han till sluts kan öppna sina öron och sitt hjerta för att emottaga det rätta frälsningshoppet, blir det genom den gamla goda Flipotes ord.n Så vigtig som Berengers tilltänkta resa var, kunde han ändå nästan icke tänkå på någon annan än den stackars konungen, och trött som ban var, gaf han blott fåordiga svar åt sin omgifning som trängdes omkring honom för att få veta nyheter. (Forts.)