Berepger säga, men hans egen röst föreföll honom onaturlig och liksom långt borta. Han är bättre nu och skall försöka sofva, sade Pare, som medan han talade gaf sin anIra patient några stärkande droppar. Så der, käre unge herre, ni skall snart kunna återvända till vagnen. Detta har varit en svår pröfring för era nyvunna krafter. Men jag har vunnit allt — allt hvad jag kunde hoppas,, sade Berenger med en blick på sina dyrbara papper. Men den stackars onungen. Ni vill ju aldrig fälla ett ondt ord emot honom? ropade Philippine ifrigt. Det är godt att någon af vårt folk fått se huru det är med honom. Det enda som var ledsamt var att mäster Renå smög sig in och fick Se er.n Hvem? sade Berenger, som varit alltför upptagen af konungen för att se någon annan. Mäster Rene af Milano, enkedrottningens parfymör. Han kom under förevändning att medbringa en svampdosa från henne, men jag vill slå vad att ban kom såsom spejare. Jag gjorde mitt bästa för att uppehålla honom med fagert tal, då drottningers rop kaljade mig, och han skulle nödvändigt följa mig in. N Jag såg honom icke, sade Berenger; skanske han under förvirringen ej heller bemärkte MmIg Jag fruktar,, sade Pare allvarsamt, att han bättre än ni, herr baron, hade ögonen med sig. Dessa anfall af blodhosta hos konungen äro ej en så ovanlig företeelse för dem .som ofta äro hos honom. Det bästa vi nu kunna göra är att så fort som möjligt föra er till vagnen, om ni kan gå så långt Berenger, som nu var alldeles återstäld, steg upp och tackade den gamla hjertligt för hennes vänlighet mot honom, Ack, min herre, sade hon, pi är en af oss. Bed, bed att Gud måtte hafva förbarmande med mitt stackars barn. Han bär sanningen i sitt bjerta. Bed att den tillsist måtte frälsa honom! Par, som väl visste att hon ej skulle sluta