Aftonbladet – 16 oktober 1869, sida 2

strananingSsplatsen. EYES inbjuduing att lemna bidrag till upprättande af en Högskola i Stockholm. En Högskola i Sverges hufvudstad har länge utgjort ett önskningsmål, och frågan derom är en sådan, som ständigt återkommer tills hon fått en tillfredsställande lösning. De bemödanden, som hittills blifvit gjorda i detta hänseende, hafva stått alltför enstaka, och till följd deraf saknat erforderlig styrka att kunna lyckas, ty för att uppnå det stora målet fordras samlade krafter, ledda af enig vilja. Då nu saken är af en synnerlig vigt och det synes icke vara välbetänkt, att längre uppskjuta dess utförande, hafva vi, undertecknade, sammanslutit oss till en förening, hvilken har till ändamål att söka upprätta en. Högskola i Stockholm och som följaktligen icke bör upplösas förr än Högskolan kommit till stånd samt hunnit så utveckla sig, att hennes framtid kan anses tryggad. För att bereda sammanhållning, hafva vi sett oss nödsakade att, åtminstone för närvarande, ej utsträcka antalet af föreningens ledamöter utöfver 75, och att inskränka oss till personer, som äro bosatta i hufvudstaden och derigenom i tillfälle att deltaga i de gös mensamma öfverläggvingarne, fullt förvissade, att alla de goda krafter, hvilka sålunda gå förlorade för föreningens omedelbara arbeten, ändock skola komma saken till godo. Utan avnat anspråk än det, som ligger i medvetandet af vårt fosterländska uppsåt och vår goda vilja, vända vi oss nu tilitsfullt till den svenska allmänheten med anhållan, att den ville understödja våra bemödanden och bidraga med erforderliga medel till Högskolans upprättande och fortgång. Men då vi framställa denna anhållan, känna vi oss skyldige att redogöra för de skäl, som manat oss att uppträda, den organisation vi tänkt oss för den blifvande Högskolan, och det sätt, hvarpå vi anse det föresatta målet kunna vinnas. , I våra dagar, då man så allmänt sträfvar hatt bilda stora och mäktiga samhällen, och då den materiela utvecklingen samt den lättade samfärdseln jemväl bidraga att göra de starkare nationernas öfvermakt och inflytande ännu större, måste de små staterna och de små nationaliteterna mera än någonsin vara på sin vakt. Äfven på det andliga området gör sig den numeriska styrkan gällande och bereder, under någorlunda lika förhållanden i öfrigt, de stora nationerna en afgjord öfvervigt öfver de små. Emot en sådan öfvervigt har ett mindre talrikt folk, såsom det svenska, att söka sitt värn endast uti en förhöjd intelligens och ett ihärdigt sträfvande att msorgsfullt taga vara på och tillgodogöra alla sina andliga krafter samt gifva dem en sådan sammanhållning, att de genom sin inneboende styrka i någon mån kunna ersätta hvad som felas dem ismängd. Men i detta senare afseendet har man hos oss längt ifrån gjort nog. Det göres mycket för att utbreda kunskaper till alla samhällsklasser, att sätta hvar och en i tillfälle att viona de insigter som erfordras för hans blifvande lefnadsyrke, och äfven att underlätta deras sträfvanden, som vilja mera uteslutande egna sig åt vetenskaper och konster; men de bildande krafterna lemnas spridda om hvarandra, utan tillfälle att, såsom önskligt vare, verka gemensamt. Ehuru i landet sålunda finnes mycken allmänbildning, stort förråd af duglighet och insigter, mycken lärdom, framstående vetenskapliga förmågor och äfven en hög konstbildning, är vår odling icke stark nog att, såsom sig bör, upprätthålla vår sjelfständighet i förhållande till de stora kulturfolken, utan röjer ofta ett alltför stort inflytande från än det ena än det andra af dem; och dock står det fast, att ett nationelt oberoende, som är värdt detta namn, för oss icke skall komma att finnas till, såvida vi ej kunna bringa det derhän, att vår kultur kan framstå jemnbördig och mera jemnstark med de stora kulturfolkens, samt såväl hos dem, som framför allt inom vårt eget land, vinna fullt erkännande såsom sådan. : Men för att komma härtill fordras, att det gifves en verklig medelpunkt för landets intellektuela sträfvanden, der nationens andliga lif rör sig med all den styrka, hvaraf det kan blifva mäktigt. En sådan medelpunkt kan emellertid icke finnas annorstädes än i hufvudstaden, hvarest nationens andliga krafter äro samlade mer än på något annat ställe. Men vår hufvudstad kan då först blifva en sådan uppgift vuxen, när han genom en Högkola fatt sina rika odlingsskatter tillgodogjorda och förökade.