Aftonbladet – 16 oktober 1869, sida 2

— Det skandinaviska sällskapet i Kristiania hade den 12 dennes sin första sammankomst i höst, hvarvid öfverläraren J. Lökke höll ett föredrag, i hvilket han redogjorde för resultaterna af den i Stockholm i somras församlade språkkongressens arbete. Efter föredraget uppstod en diskussion om huruvida reformatoriska sträfvanden på detta område vore berättigade och verkligen skulle befrämja den sanna skandinaviens sak, hvarom professor Monrad uttalade starka tvif-: velsmål. Icke allt, som var ett närmande, vore skandinavism; ty denna var icke absolat uniformitet, utan kräfde just iakttagandet af vissa gränser och aktning för egenheter, hvilka det hvarken var förnuftigt eller ändamålsenligt att utplåna. Den enda väg, hvarpå en sak sådan som denna borde gå framåt, vore den fria öfvertygelsens, den naturliga utvecklingens; hvarje tryckning, utöfvad i utanför liggande syftemål, t. ex. politiska, skulle blott verka störande. Dessa invändningar besvarades af professor Daa, riksarkivarien Birkeland, med flere, och en vidlyftig debatt utspann sig härom. Deremellan talades det om medlen att befrämja saken, huru man borde söka inverka på auktoriterna, utgifvarne af periodiska skrifter o. s. v., r att förmå dem antaga den föreslagna rättskrifningen.