Aftonbladet – 16 oktober 1869, sida 2

Minoritetsval-frågans historik, : En fransk författare, Auguste Laugel, som äf ej längesedan behandlat frågan om minoritehe ternas representation, yttrar att första fröet fa till denna teori återfinnes i John Stuartdi Mills skrifter. Utan tvifvel har Mills stora st auktoritet mäktigt bidragit att sprida denna lk id6 och särskildt att törskaffa den en par-h tiell tillämpning i och genom den sista en-lu gelska underhus-reformen; men ej blott dess er första teoretiska uppslag, utan ock dess första praktiska användning äro äldre än denjål franske förf. föreställer sig, Man har, sedan ai den nya teorien väckt anklang, börjat efterö! spåra de första tecknen och velut finna dem m temligen långt tillbaka i tiden. Detta erin-e rar något om det ömt faderliga yttrandet ilti komedien: Min son, du har gjort lycka; nu måste du ock skaffa dig anor! lö Det tidigaste spåret har man trott sig le varsna i hertigens af Richmond reformbill år k 1780. England har ock äran af den förstah praktiska tillämpningen, dock ej vid politiska s: val: i stadsordningen för England och Wales r af 1835 stadgas, rörande val till vissa muni-s cipalbefattningar, att hvarje väljare får rösta h blott på en, ehuru två skola utses. Det ärjlo detta man benämnt the single vote-systemet.u År 1853 framstälde James Göarth-Marshall det 8. k. cumulative vote-systemet, som i förein gående uppsats beskrefs. Det blef 24 Millll lifligt förordadt i hans 1854 utgina ströskriftr om parlamentsreformen, Enligt en uppgift, !v som vi för ögonblick; ej äro i tillfälle atto närmare undersöka, äro dessa systemer till-!t lämpade i issa engelska kolonialförfattningar. c Eljest, torde den första tillämpningen, vid val 24 politiska representanter, tillhöra Danmark. s I riksrådsvallagen af den 2 Okt. 1855 gafli Andre en mycket sinnrik vändning åt tan-4 ken att betrygga åt minoriteterna en propor-c tionerlig representation. Bestämmelserna äro 1 desamma, som den nya riksdagsvallagens afl 1867, i föregående uppsats meddelade före-l skrifter, till hvilka vi hänvisa. Redan från 1848 har man emellertid, i Danmark, en anli tydan i denna riktoing uti ett Marsministe-rens betänkande, hvilket ligger till grund för det vallagsförslag, som 1848 framlades för! provinsialständerna, ; Kort efter Andres uppfinning utgaf advokaten Thomas Hare (1857) sitt dermed i en märklig grad öfverensstämmande förslag, hvilket sedermera dels af förf. sjelf närmare utvecklats i flere nya upplagor, dels af en hans landsman, Henry Fawcett, bearbetats och framstälts i förenklad form. Det är Hares förslag, som J. St. Mill i sitt bekanta, äfven på vårt språk rsatta, verk om det representativa styrelsesättety kraftigt rekommenderat (1:a uppl. 1861): se det förträffliga sjunde kapitlet om den sanna och den falska demokratien. Hares förslag gjorde snart sin Irand genom de flesta länder. Framställninar deraf utgåfves i Tyskland, Belgien, chweiz, Förenta Staterna, Danmark, liksom äfven i vårt land, der det omtalats af Å prof. Hamilton i Nordisk Tidskritt, samt i jen särskild ströskrift af signaturen E. L—d. En af nutidens mest ansedde statsvetenskapsmän, professor Bluntschli i Heidelberg, tillkännagaf i tredje upplagan af sin Allgemeines Staatsrecht (1863) sitt fulla bifall till Hares plan. Äfven i Frankrike vinner den nya teorien anhängare, och det är märkligt att se politici af de mest motsatta skolor förena sig derom: MSaintsimonister, såsom Olinde Rodrigue, vänner af den konstitutionella monarkien, som Prevost-Paradol, republikaner, som Louis Blanc, socialister, som Victor Considerant. Framför allt ha i Schweiz politici med entusiasm omfattat det nya valsystemet, såsom rätta medlet att åstadkomma en sann representation och förebygga våldsamma inre skakningar. I Genöve bildades t)i början af 1865 en Reformförening, som -j på allt sätt söker väcka intresse för det nya . I valsystemet, och hvilkens skrifter redan utgöra i I en hel liten litteratur; föreningens president fjär professor Ernest Naville. Redan förut -I hade i kantonen Luzern frågan väckts genom en utgifven skrift, och sedermera har e len för författningens revision förordnad ko. mitå föreslagit minoritgtsval-Principens införande vid val till stora rådet; en del af ko1l mitens ledamöter ville tillämpa den äfven vid I vissa andra val. I Neuchåtel tillsatte stora rådet, förlidet år, en kommission att studera frågan, och denna kommissions flertal har gillat grundsatsen om alla väljares propor tionella representation. I Zärich och Neuchåtel ha föreningar bildat sig,för att främja ; ifrågavarande reform. Det anmärkes, att dessa föreningar, liksom den i Genöve, räkna medlemmar af de eljest mest skilda politiska åsigter. . Vändom oss nu till Amerika. Medan sta-Iten Newyork 1867 var sysselsatt att refor..I mera sin författning, upprättades der ett sällskap, med ändamål att verka för meranämda h valreform, under ledning af en aktad rättslärd, hr David Dudley Field. Sällskapet ingick med ett andragande till. den konstitue, I rande församling, som hade att besluta om ,I författningsrevisionen; tyvärr kunna vi ej . meddela, hur det mottogs. Afven i unionsa kongressen har frågan bragts å bane af seh natorn Charles R. Buckalew från Pennsylvania. I en annan verldsdel har principen för några i Jår sedan varit nära att vinna en märklig se Iger. En af Englands fem kolonier i Austra. lien, New South Wales, erhöll 1855 en ny I författning, enligt hvilken parlamentets öfverI hus tillsättes af koloniens guvernör och verkställande råd. År 1862 föreslogs en författningsändring, enligt hvilken öfverhuset skulle väljas af folket, enligt Hares system: Förslaget öfverlemnades åt en komitå, som tillI styrkte detsamma. Efter en genom tre möten fortsatt debatt beslöt underhuset att låta åförslaget öfvergå till andra behandlingen: då !I mellankom en ministerkris, och billen blef återtagen. Emellertid — motståndare :ha visserligen ej saknats. I den nyssnämnda: debatten hördes från flere håll, att det föreslagoa valsättet vara nAheocrinliota simNANE NA verkställa we FRA TD