Aftonbladet – 14 oktober 1869, sida 3

Föga förstår du den saken, svarade Beenger och vände sig bort. En lång tystnad följde, som slutligen bröts Philip. Och hvad svarade du honom? sade han itet försigtigare. Jag sade allt hvad jag kunde för att visa utt det var omöjligt. Jag sade till och med stt brodrens handskrift stod alltför läslig på nin panna för att jag skulle kunna bjuda ystern mitt bjerta. Men det tycks som allt let der skulle passera för blott ett olyckligt nisstag. Jag skulle önska att jag visste hvad an menar med allt detta. Jag vet åtminstone att den sköna damen såg på dig, som om hon tyckte om dig. Enfaldiga barn! Hon ville se efter om jag såg ut att lätt låta narra mig. Om hon älskade mig hade hennes egen far varit den siste person hon skulle sändt hit. Nej, nej, letta är en ny snara; om jag bara kunde se huru den vore utlagd. Kanske sir Francis kan det, när han har tid att tillbringa en stund hos mig. Huru upptagen han än var, underlät aldrig sir Francis att dagligen besöka sin gäst, och då han fick höra att chevaliern varit der, tog han sig god tid, så att Berenger skulle kunna få tillfälle att rådgöra med honom, Naturligtvis efterfrågade han vida nogare än Philip gjort alla detaljer af den föreslagna pgodtgörelsen. Då han hörde att chevaliern erbjudit alla Dianes stora gods och rikedomar i utbyte mot Berengers afsägelse af alla anspråk på Nid-de-Merle, uppskref han det på sin lilla skriftafla, och bad att få veta huroa dessa anspråk uppkommit. Jag vet det knappt, sade Berenger. Ni torde påminna er, sir Francis, att alla papper och pergamenter och deribland äfven äktenskapskontraktet blifvit borttagna från slot