PERLBANDET ELLER FAMILJEN RIBAUMONT) Roman i två delar af miss Yonge. . Öfvergättning från engelskan af Mathilda Langlet. Hon hade hittills, så att säga, proppat sig med predikningar, botöfningar och processioner, och påfann hvarje dag nya öfverdrifter. Äfven i detta ögonblick bar hon en klädnad af säckväf under sin brokad, och hennes rosenkrans var af dödskallar af silfver. ; Hon lefde blott af romerska kyrkans yttre skal, utan att någonsin tränga till dess kärna, och det -tidskifte hvari hon lefde bjöd henne ej heller något annat än det förra. Men allt, allt hade liksom smältit bort för den sorgsna men stadiga blicken i dessa blå ögon, det enda ännu oförändrade draget i det förstälda ansigtet. Denna. ärliga, rena blick som kom från en högre atmosfer än hennes, hade ännu en gång fylt hennes hjerta med lif och hopp och nu mera medvetet än förr. Qvinligt deltagande för hans lidande, en innerlig längtan att få godtgöra hvad hon brutit och att förvärfva hans kärlek, ja aftvinga honom den genom den godhet hvar. med hon ville öfverväidiga honom — allt detta rörde sig i hennes hjerta. Men öfver alla andra känslor höjde sig den innerligaste längtan att få trygga sig till den enda fullkomligt sanna menniska hon någonsin sett, och derföre läste hon med brinnande ifver sina böner till S:t Eustache — ett helgon, som hade varit git, som Visste hvad kärlek var, och säkert ej kände harv2 något emot den känsla hon ej kunde kufva, pu då föremålet derför var lika fri som hon sjelf. ) Se A. B. n:r 159, 161, 162, 164—167, 171, 174, 175, 177—119, 182, 185—189, 191, 192 194—196, 198, 200—203, 205—208, 210,212—215, 217, 218, VA, 23—227, 229, 231—286.