uppmärksamhet förundrade hela familjen, som i början trodde att han ej passade för något annat än jagt och kämpalekar. Chevaliern infann sig dagligen för att fråga hura hans hulda kusin befann sig, och brast verkligen i tårar första gången han fick tillträde till sjukrummet och såg det uppsvullnade, vansktilda ansigtet och det långa ärret på den halft obetäckta armen. Läckerheter, svalkande drycker och läkande salfvor skickades ofta från honom och från grefvinnan Sejinville; men lady Walsingham misstrodde alltsammåns och höll sin gäst noga vid den af Parå föreskrifna dieten. Då och då kommo också små biljetter. Läsningen af den första dref blodet upp i Berengers panna, och både denna och de som följde, ref han i små bitar, utan att visa dem för någon. Sista dagen af karnevalen hade de unga herrarne, som tillhörde ambässadörens hushåll, bedt junker Thistlewood följa med dem ut för att se fastlagsoxen, men innan denna högtidlighet började, spridde sig rykten, som bragte hela staden i rörelse och förmådde Walsingham befalla alla att blifva hemma, samt kommo Philip att vänta sig ett nytt Bartolomei blodbad, Det sades att hertigen af Alengon och konungen hade blifvit anklagade för att hafva deltagit i en sammansvärjning, som gick ut på att kullkasta enkedrottningens makt och tillförsäkra Alengon ronan, vid konungens död. Dernere i salen satt ambassadören med sina sekreterare, ängsligt afvaktande bekräftelse på de olika rykten de fåfängt sökte förlika med hvarandra; må i sjukrummet vakade Philip och lady alsingham ännu ängsngare öfver Berenger, som nu tycktes hafva uppnått den länge väntade krisen, och Philip tänkte inom sig att. hela franska hofvet gerna för honom kunde få mörda hvarandra om de blott lemnade mäster Parå i lifvet, så att han kunde komma till den älskade halfbrodrens sjukbädd. ch det var omöjligt att ens få skicka ett bud. RS . Slutligen när askonsdagen var mer än halfliden, stod en liten, blek, alldeles svartklädd