nu en reform, som tryggar minoriteternas rätt att också göra sin röst hörd i vården af ett lands angelägenheter. De vilja bereda hvarje något betydande meningsfraktion en möjlighet, att blifva representerad i förhållande till sin verkliga styrka. Mångahanda sätt, mer eller mindre. konstiga, ha uttänkts, för att! vinna detta mål. Lättast torde dessa försöks syfte och — trots alla skiljaktigheter — väsentligen gemensamma riktning framgå för de med ämnet ej förtrogne, om vi såsom exempel anföra bestämmelserna i sista engelska parlamentsreform-akten, det af Prevost-Paradol lifligt förordade cumulative vote, samt föreskrifterna i den nu gällande danska riksdagsvallagen. Afdelningarne IX—X i engelska reformakten af den 15 Augusti 1867 stadga, at vid ett stridigt val (contested election, d. v. s. ett val, der flere kandidater täfla) för ett grefskap eller en stad, som har tre representanter, ingen valman må rösta på mer än två, eller i London, som har fyra representanter i underhuset, på mer än tre kandidater. Härmed uppnås, att minoriteten kan förvissa sig om en bland tre representantplatser. Visserligen gäller denna nyhet blott tolf af de engelska valdistrikterna, men det är dock märkligt nog, att den antagits i tvenne för nyheter så föga böjda församlingar, som det engelska parlamentets öfveroch underhus. . Det så kallade cumulative vote-systemet går derpå ut, att i en valkrets, som eger sända t. ex. tre representanter, hvarje valman må ega att på sin röstsedel tre gånger uppföra samma namn. En minoritet, som. omfattar en tredjedel af distriktets valmän, skall genom ett enigt iakttagande af detta förfarande kunna besätta en af de tre -platserna och sålunda blifva representerad i behörig proportion till sin numeriska styrka. De af ministern Andre i danska riksrådsvallagen af den 2 Okt. 1855 införda, i Danmark, såsom särdeles konstiga, mindre väl anskrifna så kallade Forholdstalvalgene ha upptagits i den nya riksdagsvallagen af 12 Juli 1867, för hvad angår valen till landstinget eller öfre kammaren. Hithörande 4 i vallagen lyda sålunda: Omröstningen sker genom namnens uppskrifvande på den till hvarje väljare öfverlemnade röstsedeln. En röstsedel är i och för sig giltig, om också blott ett namn är uppfördt. Väljarne skola, i af valbestyrelsen bestämd ordning, aflemna röstsedlarne till valstyrelsens ordförande, som .mottager och räknar dem. Deras antal delas med antalet landstingsmän, som skola väljas för kretsem, och den derigenom gifna qvoten, med bortkastande af bråk, lägges till grund för valet. Sedan röstsedlarne nedlagts och blandats i urnan, upptagas de en i sender af ordföranden, som förser dem med löpande pummer och uppläser det första på hvarje röstsedel skrifna namnet, hvilket antecknas. De sedlar, på hvilket samma namn är uppfördt öfverst, läggas tillsammans, och så snart ett namn förekommit så ofta, att de på detsamma fallna rösterna nått den,: på ofvanstående sätt, funna qvoten, afbrytes uppläsningen. Sedan omräkning af röstsedlarne ådagalagt riktigheten af det antecknade röstetalet, förklaras den ifrågavarande kandidaten för vald. De sålunda omräknade röstsedlarne lemnas tillsvidare åsido. Derpå fortsättes uppläsningen af återstående röstsedlar, dock så att, när på någon af dem den redan valdes namn förekommer främst, utstrykes det och näst skrifna namn betraktas som det första. Framkommer då på nytt förutnämda röstetal för en kandidat, så förfar män åter på nyss beskrifna sätt, och när detta val sålunda afgjorts, fortsättes uppläsniugen ånyo med iakttagande af det förut beskrifna förfarandet — så att namnen på de redan valde, när de stå främst, utstrykas — tills samtliga röstsedlar genomgåtts., Följande paragrafer föreskrifva, huru enligt vanligt flertalsval-sätt skall förfaras, när man ej kommer till ett giltigt valresultat o: s, V. I en följande uppsats skola vi kasta en hastig blick på denna reformfrågas rätt märkliga historia i åtskilliga länder.