Aftonbladet – 12 oktober 1869, sida 3

längre klädd i bonddrägten från Anjou; men i den rikare och mindre karakteristiska drägt som brukades af den parisiska femme de chambres, cHäkta upp min mantel — skynda dig !stammade prefvinnan. O Veronika — du säg — hvilken olycka! Ah! om min älskade unga matmoder bara vetat huru afskräckande han blifvit, skulle hon aldrig hafva så uppoffrat sig, suckade Veronika. cAfskräckande? Med de herrliga ljusblå Sgonen som se ut som S:t Mikael hämna-! rens, på taflan i Louvren? hviskade grefvinnan; högt tillade hon: ja, ja, det är bra. Hon och du, Veronika, må gerna anse honom afskräckande, mer än gerna. Det finnes andra ögon — skynda dig, flicka. Se så, en annan näsduk — följ mig icke. Grefvinnan gick skyndsamt genom sin praktfulla sängkammare och ötver la salle derutanför, till en annan försal, der ytterligare en skara. tjenare väntade och bugade. Ar någon främmande: hos min fader? Nej, nådiga fru, och en page knackade på en dörr, öppnade den och anmälde: Fru grefvinnan. Chevaliern satt i en beqväm des.habille, med en flaska godt vin, is och våtten, läckra kakor och confitures framför sig, samt ett qvickt, men föga moraliskt epigrammatiskt poem i handen; njutande af allt dot öfverflöd det var hans dotters högsta glädje att förskaffa hönom, Han sprang. upp för att helsa på henne med en itver ochartighet, som visade huru oerhörd skilnaden var mel-. jan grefvinnan BSelinville och Diane de Ribaumont. Ah! ma belle, min ljufva engel, sade han sedan de kysst hvarandras händer, har du skommit tillbaka? Hade jag vetat din tid