RS AN EEE a ——————— hjort vid sidan, uppstäld i en med förhänen försedd nisch i alkoven der hennes praktfalla säng stod. Monseigåeur -S:t--Eustache, tio vaxljus hvarje dag framför edert altare i Bellaise om. han blir frisk; tio tillom han gillar vårt förslag och älskar mig — nej, alla Selinvillska: juvelerna för att pryda ert altare! Alla —, alla, om han blott vill tillåta att jag älskar honom ! Tåg Efter denna bön, om den så kan kallas, tog hon sitt radband och började upprepa de böner som. hörde till hvarje perla derpå. Hennes tankar ilade tillbaka till barndomstiden, då hon en dag, när de alla lekte, icke-varit ärlig i leken, utan bedragit Landry Osbert, och hon. mindes huru Berenger då icke. på n hel dag velat tala vid henne, ehuru hon alls icke förnärmade Honom. Hon mindes huru hon då hatat honom, huru hön under leras korta: sammanvaro förlidet år också trott sig. hata honom; huru hon spelat sin oroders kort i det dåliga spel Han förehade, och huru hon, när hon trodde sig skolal njuta vf segern öfver en-man, som: förkastat henne, ann sitt hjerta tomt och öde, tyckte attsoen icke mera lyste öfver jorden! Trött vid ifvet och utan att fråga efter framtiden motog hon de Selinvilles hand, och försökte med le nöjen och.den ära detta giftermål medrde förjaga: den känsla af förtviflan och rötthet, söm följde henne öfverallt. Sedan kom hennes Mans sjukdom och död och nästan på samma, gång underrättelsen att Bei enger lefde... Ater-sökte hon glömska och örströelse, denna gång i den öfverdrifna, fe— peraktiga famn af gudaktighet, som då var nodet i Paris, och som ;frambringade den Heliga Ligan, I TAvtoe NM NS