Aftonbladet – 12 oktober 1869, sida 2

Alter har jJernvägsiragan kommit pa dagordningen, denna gång dock mycket stillsammare och anspråkslösare än i somras, då det ofta utskreks såsom ett fäderneslandsförräderi, om man icke genast kunde vara med om att strö sand på alla regeringens projekter. Efter det jernvägsrus, som då hade gripit en visserligen ringa, men så mycket mera ifrig och larmande minoritet af landets befolkning, har en så stark förslappning inträdt, att man icke en gång har förmått anskaffa det lån till den enligt beräkningarna mest produktiva af alla jernvägsanläggningar, banan mellan Kristiania och Drammen, om hvilket man gjorde sig så säker. På det att företaget icke må afstanna, har man blifvit nödsakad att föreslå den utvägen, att Kristianias och Drammens kommuner skola åtaga sig en räntegaranti för det eventuella lånet, ett förslag, om hvilket inom den närmaste framtiden beslut skall fattas. I det Nordenfjeldske, hvarest — åtminminstone i staden Throndhjem — den svikna förväntan och förargelsen öfver att icke så snart, som man önskade, få se hoppet om en jernvägsförbindelse med det Söndenfjeldske förverkligadt voro stora, har man funnit en onekligen särdeles god och förnuftig tröst i tanken på en jernväg mellan det nordenfjeldska Norge och det nordliga Sverge. Frågan har afhandlats på ett möte i Throndhjem, en förberedande komitå har blifvit tillsatt, och saken har på detta sätt sannolikt blifvit inledd i det rätta spåret, hvilket det vore godt att icke förlora under den rivalisering mellan olika linier, hvartill tecken redan visat sig. Kastar man en blick på den utveckling, som jernbanorpa hos oss på de senaste åren ha fått, måste man medgifva, att den i förhållande till landets förmåga och det arbete, man har nedlagt på andra kommunikationsmedel, icke har varit ringa. Den 1 September var det jemt 15 år, sedan det första norska jervägsstycket i sin helhet öppnades för trafiken; det var den i December 1850 för en summa af 450,000 p. st. med engelsmännen L. Ricardo, Morton Peto och Th. Brassey kontraherade banan mellan Kristiania och Eidsvold. Mu har man redan tre andra banor, den år 1858 påbörjade och år 1866 fullbordade banan öfver Kongsvinger till den svenska gränsen, hvilken nu så längtansfullt afvaktar fullbordandet af den nordvestra stambanan i Sverge, — vidare det korta jernvägsstycket fran Hamar till Elverum — banan från Throndhjem och söder ut till Stören, bygd åren 1858—64 — samt slutligen banan mellan Drammen och Randsfjorden, påbegynt år 1863 och invigd år 1868. Den sammanlagda längden äf dessa banor uppgår till 22!4 mil, och den summa, som deras anläggning har kostat, till 6,362,647 spd, fördelad sålunda: Eidsvoldsbanan 6 mil — 2,220,720 spd. Kongsvingerbanan 10;15 — 1,871,680Hamarbanan.....: 34 : — 2 390;247 . n Trondbjemsbanan 4,3 — 720000 Randfjordsbanan — 3,4 — 1,160,000 Efter de sista drifträkenskaperna ha inkomster och utgifter vid dessa banor uppgått till följande suwmor: Inkomster. Utgifter. Öfverskott. Spå: Spd. Spd. Eidsvoldsbanan....... 256,366. 129.240. 121.126. Kongsvingerbanan.... 108,524. — 113,544. 5,020. Hamarbanan,.......... 15437. 15,972, 585. Throndhjemsbanan... 25,956. 25,31: 579. Randsfiordsbanan.... 30387. 19,673. 10,714. De ojemtörligt mycket större anläggningskostnader, som de två förstnämda banorna ha medfört och hvilka för FEidsvoldsbanan uppgå till 370.000 spd. pr mil, under det att den mycket svårare Throndbjemsbanan blott har kostat 167,441 spd: pr mil, förklaras deraf, att de-förra äro bredspåriga — spårvidden, beräknad i engelska fot, 4! Ya — hvaremot de tre sistnämda äro smalspåriga — spårvidden 37 6, Betänker man det ringa öfverskott, de särskilda här i landet anlagda jernbanorna, endast med undantag at Eidsvoldsbanan, ha gifvit, är det naturligt, att man blir litet skeptisk beträffande de beräkningar, som på förhand uppgöras öfver de särskilda projekterade anläggningarnas rentabilitet. Hvad särskildt angår banan mellan Kristiania och Drammen, har man förespeglat, att den med det andra driftåret skall. kunna börja gifva en afkastning af 3 till 4 procent, och att denna afkastning efter en tid af 10 år skall stiga till 5 procent, möjligen till och med till mera. Under så gynsamma omständigheter skulle man vänta, att vederbörande kommuner icke kunde hysa några betänkligheter vid att ikläda sig den föreslagna räntegarantien. Men sakens utgång måste likväl anses tvif velaktig; emedan -hvad some ligger staden Drammen närmast på hjertat och på hvars befrämjande den sannolikt skall använda alla sina krafter, är Randsfjordsbanans fortsättning till Koogsberg och till Kröderen, hvaremot intresset för en jernvägsförbindelse med Kristiania förlamas af farhågan, att denna sistnämda stad då skall draga till sig Drammens hela handelsomräde. Om. jag undantager denna fråga, hvilken, såsom nyss nämndes, om icke lång tid skall afgöras af kommunalrepresentationerna, är det för närvarande knappt någon sak, som i högre grad fängslar den allmänna uppmärksamheten. Vår ministerkriso går sia jemna gång bakom kulisserna temligen obemärkt, isynnerhet nu då alla tecken tyda på, att alltsammans skall bli ett upprepande af den gamla historien: ett avancement från-en amtmansplats till stadsrådstaburetten, en vanlig Hf oreiebofordran utan ringaste politisk betydelse. Vår teater har öppnat sina dörrar och bes reder sig på att i den närmaste framtiden bjuda oss Ibsens nya skådespel: De Unges Torbund, ett arbete, i hvilket de patologiska elementer; som spelat en..så stor roll i skaldens senare arbeten, helt och hållet ha tagit öfverhand.— näppeligen till gagn för den poetiska skönheten och i alla händelser till skada för skildringens sanning: Då detta arbete äfven är antaget till. uppförande på Stockholms kongl. teater, vill jag naturligtvis icke gå den svenska kritiken i förväg med ätt uttala något omdöme öfver De Unges Forbund, betraktadt från den estetiska sidan, utan blott anmärka, att den skildring, som författaren här tydligen har lagt an på att gifva af den politiska rörelse; som på den sista tiden har gripit hans fädernesland,