Aftonbladet – 9 oktober 1869, sida 4

tuslaget förklingat afägstå sig de sista, och wörsfesteh är slutad. Novitierna äro helsade som akademiska medborgare. Somjag är i tillfälle att meddela adjunkt Weibulls föredrag, vill jag icke underlåta att anföra det, Det lydde: i Hit kom en yngling obemärkt engång; lans hand var tom, hans namn ett oberömdt: Dock har en verld han vunnit med sin sång Och med vårt folks först blir hans namn förglömdt! Nu har vid Lundagård man rest hans stod, Och när en ynglingskara honom ser, g Mer högt det sväller då, det unga blod, Och hvarje hjerta jublar då: Tegner. Det är nu längesedan hit han kom, Och mången ungdomsslägt har redan gått, Som jublat kring den höga bild och som Med jublet blott den väldige har nått; Än komma ungdomsslägter, och hvar gång De samlas först omkring hans minnesvård; Och när de hyllat der hans namn, hans sång, Dem sägs: välkomna till hans Lundagård. Välkomna då till våra minnens mark, J unge, som nu Carolina nått! Laurentii döm och Helgonbackens park Och Lundagård och detta ungdomsslott, Som liksom diktens timrades med sång, De helsa Er, de öppna Er sin famn: ; Hvad bäst de egde Ert blef på engång, Den dyra minnesskatt, de evigt unges namn. Men ej att dyrka höga minnen blott J kommit hit; sitt kraf har ock vår tid: Det gäller för allt sant och skönt och godt Att illa sig till ärlig, manlig strid, Det gäller lefva för sitt folk, sin stam, Och ej att lefva blott, men dö för dem: Om ur den lifvets strid du flyr med skam, Vänd icke hit: här är ej mer ditt hem, Ty som Spartanens är vår hjeltemor: Hon fordrar in i döden sonens tro, För henne är ock mer än andra stor Den, som ej svek de ideal, som bo I djupet af det egna menskobröst: Ej hvarje son hon väntar-se berömd, Men den, som följde idealets röst, Sist blef han af sin bildningsmoder glömd. 7 Och nu farväl till nästa gång! irger Brosa. TSE td aAa en HA Ve SÅ