Aftonbladet – 9 oktober 1869, sida 2

UTRIKES. ÖSTERRIKE. Tidningen Pesti Naplo innehåller en officiös korrespondensartikel från Wien, hvilken för närvarande gör sin rund genom hela sydtyska pressen. Häri säges bland annat: Med det ögonblick grefve v. Beust öfvertog led-ningen af Österrikes utrikesangelägenheter var det förbi med, hvarje dynastisk och sentimental politik. Österrikes intressen äro det enda afgörande, och dessa intressen kräfva fred både inåt och utåt. Emudast härigenom uteslutes hvarje realallians, hvilken under närvarande förhållanden skulle ha satt alla passioner i rörelse, ja, rentaf framkallat ett krig. Förhållandet mellan Österrike-Ungern och Frankrike har aldrig haft karakteren af en koalition; de två makterna äro vänner, och vänskapen är så mycket fastare som de hafva samma intressen i Orienten och i Tyskland, så att begge måste önska, att icke Sydtyskland uppgår i Preussen; Förhållandet till Italien lemnar äfven ett bevis på, att Osterrike brutit med den traditionella politiken. Alla makter, med undantag endast af Preussen, hafva erkänt Österrikes sträfvanden att bevara freden. I Berlin betraktade man icke Österrikes reorganisation med blida ögon, i början tydligen derföre, att man instinktmessigt kände, att Österrikes liberala utveckling skulle inverka på Sydtyskland och lägga hinder i vägen för Preussens planer. Preussen ville derföre äfven, som bekaut är, framställa Österrike såsom en stat, hvilken hotade freden. Alla försök att bibringa kabinettet i Berlin en annan åsigt voro länge fruktlösa; dock uppgaf grefve v. Beust icke allt hopp om, att det skulle lyckas honom göra Preussen, vänligare stämdt. Dess fördomar mot Österrike ha ock på senaste tiden betydligt aftagit. Orsaken härtill måste säkert till en del sökas deri, att det icke är Österrike, utan Sydtyskland sjelft, som hindrar Preussen att öfverskrida, Main. Man visste ju också, att hvarken Österrike eller Frankrike skulle, enligt grefve v. Beusts åsigt, ansett sig kallade att förhindra en anslutning till Preussen ifall sydtyskarne sjelfva hade önskat en sådan. Grefve v. Beust har under sin senaste resa ytterligare blifvit öfvertygad om huru starkt sydtyskarne just i närvarande tidpunkt motsätta sig hvarje inkorporationspolitik, och grefve v. Bismarck har väl knappast lust att med våld krossa detta motstånd. Häri ligger, tro vi, lösningen af den gåta, som kallas närmandet melTan ; Österrike och Preussen. Kan det roa någon att häraf göra ett förbund, står det honom fritt; vi önska blott, att det nuvarande förhållandet måtte bli varaktigt. Men öjligt är det att påstå, att Sydtyskland utör betalningen för Preussens vänskap. Huru an Österrike till andra öfverlemna Hvad det elft ej eger? Ar det tänkbart, att vi skulle kunna utbyta fågeln i handen, Frankrikes vänskap, med fågeln på taket, Preussens vänskap. Hvad beträffar Ryssland, RR iogen orsak till fiendskap mot denna makt,