Aftonbladet – 8 oktober 1869, sida 2

Om den politiska ställningen i Tyskland i närvarande ögonblick yttrar Ch. de Mazade I senaste Revue des deux mondes politiska öfversigt bland annat: Grefve Beust har aterkommit från sin utflygt, som oupphörlioen afbrutits af möten, hvilka sannolikt ej varit beroende af tillfälligheter, och befinner sig för närvarande i Wien. Resultatet, såsom det visat sig, består deri, att Österrike aterknyter förbindelsen med S:t Petersburg, dit det skickar ett sändebud, under det Frankrike låter representera sig af general Fleury, hvars utnämning sammanfaller med alla dessa otydliga rörelser. Samtidigt försonar Österrike sig med Preussen, utan att dock derför upphöra med att stå på bästa fot med Frankrike, så att allt nu är väl bestäldt iden bästa af alla diplomatiska verldar. Men på hvilken grund hvilar egentligen dettå närmande mellan Österrike och Preussen? Detta är hemligheten, och här uppenbara sig motsägelserna från alla båll. Det är i sanning också besynnerligt, att just i det ögonbiick då diplomatien af alla krafter arbetade på I det stora försoningsverket, började man hinsidan Renfloden mer än någonsin tala om! storhertigdömet Badens inträde i Nordtyska! förbundet. Denna gång vore intet tvifvel om, att steget med första skulle uttagas. Detta var blott ett rykte, måhända utspridt med öfverläggning; förhållandena voro icke så längt framskridna som man sade, och då storhertigen nyligen: öppnade kamrarne i Carlsruhe, häfde han dessutom hvarje ovisshet; han uttalade sig på ett sådant sätt, att man erhöll visshet om, att ännu icke något skett eller för ögonblicket skulle ske. Om man i Carlsruhe eller Berlin en enda minut tänkt på storhertigdömets oförtöfvade inkorporation, har denna tanke uppgifvits af högre politiska. skäl, kanske, äfven emedan man sett, att det öfvervägande flertalet af Badens befolkning ej var moget för den nya lott som väntade det, och att en möjlig demonstration för ett införlifvande i Nordtyska förbundet i sjelfva badensiska parlamentet kunde för regeringen skapa svårigheter, utan att det oaktadt förändra den nuvarande situationen. Att tanken på ett dylikt införlifvande ickedessmindre fiones till, är utom allt tvifvel, och man har i Berlin icke försummat att förklara, det saken blott vore uppskjuten, att den skulle genomgå flera skiften, och att man icke borde påskynda händelser, hvartill fröt nedlagts genom Tysklands fruktbärande statsombildning, alldenstund de genom en naturlig utveckling, långsammare eller hastigare, ovilkorligt al sig sjelf måste fullbordas.. Sålunda fasthålles tanken, och denna omständighet bör hålla hvarje politiker i fraktan för hvad framtiden kommer att bringa; men för närvarande befinner man sig på er hvilopunkt, hvarifrån ett närmande är möjligt. Det är icke fred, icke afgörande af aila de frågor, hvilka Tysklands, statsombildning framkallat, utan en Vapenhvila, som man ingått, och som skall -fortfara så länge der kan. Men freden i Europa, hvad har denjer lång tid varit annat än den ena vapenhvilan efter den andra? Och att den poiitisks sitbation, som. de resande statsmännen nys: sökt bringa i vederbörligt skick, när allt kommer omkring hvarken är säker eller lysande derom torde ej vara svårt att komma öf verens.