Aftonbladet – 8 oktober 1869, sida 2

STOCKHOLM den 8 Oktober. Det har på senare tiden blifvit till en trosartikel, som af ingen bestrides, att kommupikationsanstalternas förbättrande utgör ett bland hufvudvilkoren för utvecklingen af ett lands näringslif och välstånd. Man gör derföre också allestädes stora ansträngningar och uppoffringar för kommunikationernas upphjelpande. Så sker äfven i vårt land och mycket har, synnerligast under de sista tolf å femton åren blifvit i detta hänseende hos oss uträttadt. Men det är anmärkniogsvärdt nog, att medan man gör de största ansträngningar och pålägger både samtiden och efterkommande kännbara bördor för att bringa till stånd jernbanor, . kanaler, nya och förbättrade landsvägar, så synes man hafva haft och fortfarande hafva en viss benägenhet att i stället beskatta ett annat kommunikationsmedel, nemligen sjöfarten. De vägar, på hvilka detta sker, äro mångfaldiga, och det är icke blott staten, som syndar i detta afseende; äfven kommunerna bjuda till att genom sina hamntaxor och andra umgälder lagda på sjöfarten, försvåra och fördyra, begagnandet af detta kommunikationsmedel. Man nöjer sig icke, med att låta sjöfarten bekosta de för dess trygghet och beqvämlighet afsedda anstalter, utan man vill äfven från de: af sjöfarten erlagda afgifterna hemta medel till hvarjehanda andra ändamål. Ett mycket anmärkningsvärdt exempel härpå hade man vid sistl. Riksdag, då regeringen föreslog Riksdagen att anvisa 180,000 rdr af öfverskotten på fyroeh båkmedlen till — byggande af krigsfartyg. I Ar mddan den RS på sista tiden blifvit gjorda att befria sjöfarten från dessa obehöriga bördor ha lyckligtvis börjat bära några ringa frukter, oaktadt man vid behandlingen af hithörande angelägenheter ännu fortfarande får höra de om en besynnerlig begreppsförvirring vittnande uttrycken, att de i sådan riktning ifrågasatta stegen afser uppmuntran och understöd åt den näring, om hvilken det är fråga. Den lägervall, hvari den svenska rederirörelsen hotar att förfalla, under det samtidigt behofvet af fartyg för att förmedla varuutbytet med andra länder tillväxer, synes så småningom börja ådraga sig uppmärksamhet och väcka till någon eftertanke. Sålunda beslöt senaste Riksdag en hemställan till regeringen, huruvida icke fyroch båkafgiften af fartyg gående emellan inrikes orter, kunde antingen nedsättas och uppbörden deraf förenklas, eller ock möjligen helt och hållet upphöra. I dag ha vi attinregistrera regeringens beslut med anledning af denna framställning, och det är oss ett nöje att nämna att genom detsamma fyroch båkafgiften för för inrikes orter emellan gående fartyg blifvit från och med ingången af nästa år tillsvidare afskaffad. : Då det under riksdagsförhandlingarne i ämnet utreddes, att besparingar å fyroch båkmedlen förefinnas till belopp af mellan 3 och 400,000 rdr, oaktadt de betydliga summor, som blifvit använda för nya fyranläggniogar och för lotsoch fyrinrättningeas utveckling, så synes icke synnerlig tvekan böra hafva mött beviljandet, af denna eftergift, som icke torde komma att minska inkomsten af fyroch båkmedlen med mera än omkring 30,000 rdr åtligen. Så ringa är i sjelfva verket den lindring i denkontanta och direkta beskattning, som genom afgiftens efterskänkande uppstår för den inrikes sjöfarten; men denna åtgärd medför för nämde sjöfart en vida betydligare fördel och en större besparing genom befrielsen från det I besvär .och de formaliteter sam varit med Å afgiftens erläggande förknippade, och staten beirias på samma gång från en invecklad och utan tvifvel för densamma ganska kostsam uppbörd, till följ hvaraf den verklige