UTRIKES, a NORD-TYSKLAND. Vi meddelade i går nägra betraktelser, som Journal des Debats gör med anledning af österrikiske rikskanslerens besök i Mimwnchen. Af de meddelanden, som, utan tvifvel öfverensstämmande med sanningen, i nämnde tidning innehållas, kan man bland annat sluta till huru den grundval ör beskaffad, hvarpå ett förtroligt förhållande mellan de nuvarande regeringarne i Berlin och Wien skulle byggas, är den sistovämnda ja fortfarande fasthåler vid sin politik i sydtyska frågan? In och man kunde möjligen mena, att grundvalen för ett annat förhållande mellan de båda regeringarne än det närvarande kunde sökas i ett bestämdt uppgifvande från Preussens sida af den s. k. Bismarckska politiken, och att rykten i dylik anda för närvarande äro i omlopp i Berlin, framgår af åtskilliga ganska intressanta upplysningar i Kölnische Zeituvg. De i Berlin cirkulerande ryktena, säger denna tidning, äro af en tvåfaldig natur; de beröra dels den inre politiken och dels den yttre; vi vilja att börja med hålla oss till den senaste, ty på detta område hotas förbundskansleren uppenbart af de största farorna. Förhållandet äx, att ett närmande till Österrike alldeles icke är i hans smak och kommit till stånd mot hans önskan och vilja. Det är det såkallade Ulmitzerpartiet (junkrarne), som ånyo reser hufvudet och söker hindra ytterligare framåtskridande i liberal anda. För att uppnå detta är försoningen med Österrike blott ett medel, och fördenskull har kronprinsen rest till Wien. Man hoppas genom detta besök vinna en anknytniogspunkt för längre gående planer, hvilxas spets är riktad mot törbundskansleren. Skulle denne slutligen blifva trött på leken och göra allvar af tt draga sig tillbaka från de politiska göromålen, har mar äfven förutsett denna händelse och utsett general Manteuffel till hans efterträdare. Detta är i korihet innehållet af de i Berlin cirkulerande ryktena, som alaredan manat spökbilderna af en inrikes reaktion, en utrikes helig allians uch ett an