Aftonbladet – 6 oktober 1869, sida 3

den djupa sanden. Philip, som knappt förstått ett ord af fiskarens patois, grep honom i armen och bad att få veta hvad som händt; men skepparen drog honom med sig och förklarade i få ord huru sakerna stodo. VWVandringen öfver den lösa sanden var besvärlig nog för de öfriga, men Berenger tycktes knappast märka det. Slutligen efter en timmas tröttsam färd visade några buskar och låga träd, att man nalkades såndregionens gräns. Berenger hade under hela tiden icke yttrat ett ord, och hans tystnad verkade på de öfriga, så att endast få ord vexlades. Marken började-.nu höja sig; gräs syntes sticka upp och slutligen visade sig en massa grå och arta ruiner, med återstoden af en fordom äl trampad väg, ledande dit. Men stadsporten hade blifvit stängd af nedfallna bjelkar och grus, och vägvisaren förde dem omkring muren till den bresch som vid stormningen blifvit gjord deri. Sanden hvirflade in öfver murarne och hade troligen redan dolt mycket; ty man kunde knappt urskilja gatornas sträckning mellan ruinerna af boningshusen, der ännu halft förbrända och sönderslagna husgerådssaker stodo qvarFråga honom efter gatan Les Trois Feesi, hviskade Berenger med hes stämma. Fiskaren nickade, men tycktes vara osäker. I detsamma visade sig en gammal man åtföljd af några barn, alla belastade med bränsle. Det var fader Gillot, som tycktes vara fullt bemmastadd i ruinerna och på tillfrågan genast erbjöd sig att visa vägen. Kände han enkan Laurents hus? Mademoiselle Laurent!) Fullväl kände han henne; och en god, from själ var hon, alltid redo att besegla sanningen med sitt ) Mademoiselle var i äldre tider den i Frankrike för borgarhustrur vanliga titeln,