Aftonbladet – 6 oktober 1869, sida 3

de ankommandes utseende ingaf förtroende, visade sig snart några smärta, seniga figurer som Hobbs ropade an. Hans resor till Bordeaux hade gjort honom hemmastadd i det språk som talades af kustboerna och några för de öfriga alldeles obegripliga rop, som vexlades mellan dem och Hobbs medförde det resultat att en lina kastades ut till dem och båten drogs så nära landningsplatsen som möjligt, hvarpå ett halft dussin barbenta svartmuskiga karlar, plaskande i vattnet, sprungo fram för att erbjuda sig bära passagerarne i land. Och innan de anade det, grepos de begge som lagligt byte, hvarvid Philip stretade emot af allmakt, tills kapten Hobbs tillropade honom att gifva med sig, hvilket han ock gjorde, skrattande såstt han knappt kunde röra sig, vid att se den låvgbente Berenger, hängande på ryggen af en kortväxt fiskare. Och nu voro de i land. Var det möjlig! att Berenger blott befann sig på två (engelska) mils — blott en halftimmas afstånd — från Eustacie? Hans bjerta slog så häftigt att han nästan icke kunde draga andan, då han satte foten på stranden. Han kunde icke tro det. Och dock förstod han huru fullt han trott derpå, när han i nästa ögonblick lyssnade till kapten Hobbs samtal med fisk.rarne. Ämnade den herrn sig till La Sablerie? Ah! Han visste d icke hvad som händt. Soldaterna hade varit der; der .hade varit mord och brand. De hade varit ute på sjön i sina båtar, men de hade sett himmelen röd — röd som en glödande ugn, hela natten, och kyrktornet hade störtat in. Utan tvifvel hade väl monsieur saknat tornet, som var en så god landkänning för alla stackars sjöfarande. Uch nu måste man gå ända till Brancour för att få sälja litet fisk,;