Aftonbladet – 6 oktober 1869, sida 3

och hans moder var qvar hos mig — men er stackars broder — Gud gifve honom tröst och mod! q Le pauvre Monsieur!n sade den gamle bonden, djupt gripen af åsynen af denna Sorg, var det då hans barn? Och-hon låg då säkert sårad långt härifrån medan Guds hand tungt -hvilade öfver denna olyckliga stad; Dock borde han fråga på andra håll. De säga att presten kom hit ned och frälste de små barnen och förde dem till ett kloster.n Hvem? — hvar? frågade Berenger, upplyftande: hufvudet ech begärligt gripande etter detta halmstrå vid alla-hans förhoppningars skeppsbrott. Det är sanning., försäkrade vägvisaren: Det var den hell a presten från Nissard, ty han skickade till S:t Julien efter en gammal qvinna, för att sköta de minsta barnen. Till Nissard således,, sade Berenger och, steg upp. N Det är blott en möjlighet, sade den gamle hugenotten; många at de oskyldiga små voro med sina mödrar i den-der Kyrkan. Bättre för dem att förgås likt spenabarnen i Betlehem, än att blifva uppfödda i ett Baals hus; Men kanske Monsieur är engelsman, och 4 så fall kan återfå barnet.5 Dock måste han icke hoppas för mycket. Nej, ty det var många små lik blar.d dem. vi .begrofvon, sade fiskaren. Ville herrn kanske se grafplatsen? O, nej sade Philip som förstod hans mening. Det skulle döda honom. Visa mig grafvarnev, sade Berenger, som om han ingenting: hört: Se; tillade Philip, här äro bättre ting, än grafvar, och han pekade på ett ungt skott af en vinranka, som skjutit upp mel lan golfstenarije, Se, hoppet möter dig till och med.uätb. (Fortså