— Om ätbåra svampar. Från Westerdalarne skrifves till D. A. den 29 Sept.: Under September månad hafva vi här i Westerdalarne fallit i en vurm, som spridt sig till både fattiga och rika och gjort en stor revolution i vår gamla enformiga matlagning. Hittills har det väl stundom händt, att man i 8. k. bättre hus bland delicerna på smörgåsbordet äfven funnit champignoner och ansett dem såsom verkiga läckerheter. Såsom mycket sällsynta hafva de dock icke ofta unnat stå till buds, och till några andra svamprter hafva icke ens de bättre klasserna sträckt sin lystnad. Men genom landstingets bemedling har hr jägmästaren Smitt under hösten rest genom alla fögderiets socknar ända upp till Transtrand, hållit offentliga föredrag om ätliga och giftiga svampar, om de förras mångfaldiga användbarhet, sättet att tillaga och förvara dem till framtida behof. Dessutom har han genom att vid föreläsningen sjelf koka soppor, steka eller tufva svamp satt sina åhörare i tillfälle att öfver sig om anrättningens välsmaklighet och ni kraft. För ståndspersonerna var detta genast en välkommen lärdom, som de med glädje tillegnade sig. Soppan, tillagad på så enkelt sätt, att äfven de fattiga kunna komma nt dermed, smakade som köttsoppa och var fullt jomförlig dermed som födo mne. Genom tillsats af några extra ingredierser, blef den åter så fin och välsmakande, att den utan tvifvel skulle förvilla och tillfredsställa fordrin garna hos äfven den fördomsfuliaste läckermun. Man fruktade, att allmogen icke skulle låta öfvertyga sig om nyttan och användbarheten af denna kreatursföda, och visserligen äro många, som med vämjelse och förakt visa den ifrån sig, men genom att vid sammanträdena tilikalla skollärarne och andra föratåndiga män inom kommunerna; lyckades man från första början få ett för saken intresseradt parti, som nu med stor framgång verkar för en allmännare spridning. Både på herrgårdar och i allmogens stugor porlar nu svamp