eckning på de personer, som på grund af alen innevarande år komma att bilda rikslagens Andra kammare, föreställande oss att let skall blifva för läsarne af vida större inresse att i sinom tid, när samtliga valen Nlifvit definitiva, erhålla en förteckning, som an blifva fullständig. Emellertid hafva vi, genom i hela landet unknutna förbindelser, sett oss i tillfälle att på telegrafisk väg erhålla underrättelse om itgången af de allra flesta valen, och att kunna första hand gifva våra läsare del af denamma. Valens allmänna karakter är deri:enom längesedan bekant, och man har haft illfälle att bedöma det hufvudsakliga resulatet af den andra valförrättning, som egt um för Andra kammarens nybildning efter seiomförandet af den stora reform, som redan visat sig så djupt ingripa i våra konstitutioella förhållanden, att man icke utan skäl kan betrakta den derigenom inträdda sakeras ordning såsom ett nytt statsskick, om än vå vissa håll den satsen skulle fortfarande oroklameras, att genom representationsrefornen andan i vår regeringsform icke blifvit örändrad. Det är några iakttagelser, som vi föreställa oss hafva företrädesvis blifvit gjorda af alla, som aktgifvit på valresultaten. Först och främst måste det hafva frapperat enhvar, att ett så betydande ombyte af personal inom Andra kammaren kommer att blifva följden af de nya valen. Den exakta siffran kan man naturligtvis icke ännu känna, men af hittills bekanta, 2ntingen redan laga kraftvunna eller åtminstoneännu icke upphäfda val,;hafva, om vi icke missräknat oss, 97 fallit på personer, hvilka icke under den förra valperioden voro medlemmar af Andra kammaren. Det är således all anledning antaga att mer än hälften af Andra kammmarens personal kommer att utgöras af nyvalda ledamöter. Hvilket inflytande detta förhållande kan komma att utöfva på Kammarens hålining, riksdagsarbetenas gång och Riksdagens allmänna karakter, är en erfarenhet som återstår attgöra. Det är högst få af de nyvalde, som spelat någon politisk roll, och i ett land der, sasom hos oss, icke någon stor fråga för dagen skiljer medborgarne i två från hvarandra skarpt skilda politiska läger, mellan hvilken hvarje offentlig man måste göra sitt val, är det vanskligt att uppställa några partigrapperingar och alldeles omöjligt att hänföra till ett eller annat parti, till en eller annan fraktion dem som helt och hållet för första gången, eller för första gången under de nya förhållandena, framträda på det politiska lifvets skådeplats. Så mycket torde man emellertid, med hänsyn till de samhällsställningar, i hvilka de valde befinna sig och med kännedom om den rådande stämningen i landet kunna med tillförsigt förutsäga, att i Andrå kammaren skall fortfarande komma att finnas en afgjord majoritet för reformer i liberal anda och för sparsamhet med statens medel. Men på samma gång hoppas och tro vi,-att der icke heller skall komma attj saknas en minoritet, tillräckligt stark förl att, i sådara fall der förhastanden möjligen i skulle kunna vara att befara och der sparsamhetsbegäret kan hota att blottställa vigtiga statsintressen, genom att göra gemensam sak med Första kammaren, bereda framgång åt det lagom, som i de allra flesta falll. under den första Riksdagsperioden gjorde sig gällande vid afgörandet af sådana frågor, som för att slitas, måste hänskjutas till gemensam votering af båda Kamrarne. Huru vida denna minoritet, hvilken torde kunna betecknas såsom centern inom vår representation och i en mängd frågor får afgörandet i sin hand, vunnit eller förlorat några röster genom de försiggångua valen, torde vara en fraga, som endast erfarenheten kan komma att besvara. Lika svårt torde det vara: att förutsäga, hvilken styrka man skall lyckas sammanbringa inom den isynnerhet vid valtillfällen verksamma och samhälliga fraktion, som antagit benämningen landtmanhnapartiet, och för hvars sammanhållande och rekrytering med nya krafter ansträngningar säkert icke komma att sparas. Det visade sig nemligen under de föregående Riksdagarne, att flere personer, tillhörande den s. k. herremannaklassen, och bland dem äfven en och annan. stadsrepresentant — såsom t. ex. den vid valet i hufvudstaden uteslutne hr Svanberg — slöto sig till denna fraktion, under det å andra sidan flere, som tillhörde dem egentliga allmogen, icke gjorde gemensam sak med landtmannapartiet vid de tillfällen då det egentligen pröfvade sina krafter och gaf sin tillvaro tillkännna, nemligen vid bortgifvandet af förtroendeplatser. Man torde lika litetj nu som förut kuuna, på grund af riksdagsmännens samhällsställning, sluta sig till deo position de komma att intaga i förhållande till ifrågavarande fraktion inom kammaren. Men om flertalet af de nyvalde äro till sina tänkesätt okända, finnas å andra sidan bland dem också åtskilliga, som hafva en så utpräglad politisk karakter, att ingen lärer misstaga sig om den ställning de komma att intaga. Så väl de afgjordt radikala som de strängt konservativa åsigterna ha genom de nya valen fått talentfulla kämpar inom Andra kammaren. Vi anse det ena vara lika nyttigt som det andra. Det är at vigt, att de särskilta meningsskiftningar, som finnas inom landet bli inom lagstiftningen representerade. Det är derigenom man kan hoppas få se andarne drabba tillsammans och tukta hvarandra; såsom kyrkomötets ordförande så karakteristiskt uttryckte sig; och landets intressen kunna derigenom icke annat än vinna, ty det är genom olika åsigters brytning mot hvarandra, som sanningen till sist framgår segrande. Mellan de båda ytterligheterna står den pröfvande och för skäl mottagliga stora majoriteten, och man skall, derom äro vi förvissade, icke hafva att befara öfverdrifter åt någotdera hållet. En annan iakttagelse, som man haft tillfälle att göra vid betraktandet af valresultaten, är att de på flera håll hysta farhågorna att landsbygden skulle sända till Riksdagen endast jordbrukare, eller, såsom man vanligen uttryckt sig, blott och bart bönder, icke heller nu gått i fullbordan. Jordbrukarne utgöra utan all fråga majoriteten inom kammaren, men då landets befolkning till en så öfvervägande del utgöres af den jordbru en 1