lade hon: Ni måste öfversätta Den sist Atheraren. Jag fordrar dett Vid min återkomst till Göteborg skaffad jag mig boken, läste den och föll i lika sto hänryekning eom sjelfva fröken Bremer. Jag erfor sedermera från säkra källor, at professorerna vid de svenska universiteterna i Upsila och Lund rekommenderat detta arbete till sina lärjongars studium, ej på grund af dess stora förtjenster som litterär produkt. ej heller för den djupa forskving det röjer med hänsyn till utredandet af vigtiga religiösa och moraliska frågor, utan emedan detinnehåller en så utmärkt skildring af drägter, seder och bruk från den tid, det skildrar. Hade intet annat förmått mig att företaga öfversättfingen af detta arbete, skulle jag endast och ailenast blifvit förmådd dertill af min bekantskap med författaren, hr Victor Rydberg, en af de mest fulländade gentlemän och kunskapsrikaste personer jag någonsin råkat, och hvilken, ehuru ej mycket öfver 30 år gammal, redan förvärfvat sig namn såsom den förnämste skriftställare på prosaiSkandinavien. Och sålunda bar jag kommit att öfversätta denna roman på engelska. Det har varit för mig en verkligt kär sysselsättning. Jag blef sorgsen när arbetet var slut. Det har så angenämt uppfyllt dessa ensamma stunder mellan arbete och rekreation, hvilka förefinnas äfven i en ungkarls elyse. Om mina vänner ville åt detta arbetes genomläsning offra en tiordedel så mycket som jag gjort med hänsyn till dess öfversättande, skulle jag blifva mer än belåten. Invan jag, i slutet af år 1865, lemnade verge och återvände till mitt fädernesland, ade jag skrifvit till fröken Bremer och underrättat henne om att jag uppfyllt hennes begäran. I sammanhang med hennes svar, som medlelas härefter, gaf hon mig tillåtelse att beragna detsamma för att introducera arbetet 08 amerikanska allmänheten). Ack! innan detta svar nådde mig, hade let varma hjerta, som dikterat det, upphört tt klappa. Hennes bref, skrifvet på hennes vackra fälernegods Årsta, var dateradt den 8 Decemjer 1865, och på denna månads sista dag tslocknade hon med det gawla året. Denna lilla skrifvelse innebåller säkerligen le sista ord, Fredrika Bremer skrifvit för Himänheten, och fördenskull må den på samna pång vara ett företal till denna volum ch ett hennes farväl til Amerikas folk,:! vilket hon så innerligt älskat. Vi hafva fonnit he Thomas öfversättning a stor litterär bildning i allmänhet ochi. ildt en för en främling, hvilken endast istats några få år i vårt land, mindre vang kännedom om svenska språket. Dennaj tversättning är på samma gång trogen mot riginelet samt elegant och ledig, Ett måste; i dock anmärka: att hr Thomas ej meddest originalets företal, något det värderikaste ch mest formfulländade som flutit ur Victor tydbergs penna.