Aftonbladet – 5 oktober 1869, sida 2

LITTERATUR TIDNING. fnnehäll: Velhavens Samlede Skrifter II. — Framtiden, Tidskrift för fosterländsk odling: — Ry dberg, The last Athorfån. — Reynaud, Helvetet, — Ländeberg. Grundlimerna i handelsvetenskapen. — Zion, andlig musik — Literat roch konstnoliser. J. 8. Velhavens Sajlee Skrifter. Bind 1—8 Kjöbeohavn 1867—068. Gyldendalske Boghandel. I Johan Sebastian Cammermeyer Velhaven föddes den 22 Dec. 1807 i Bergen, en stad, som alitid och det säkerligen med full rått har gjort anspråk på att vara i besittnin af den mest originella adividualitetsprägel bland alla norska städer, en prägel, som dess öner icke till något pris öfvergifva, icke en gång om de aflägsnas långt bort och länge från hemmet, men. som för öfrigt mera tyckes ligga i det formella än i ett bestämdt lifsinnehåll. På få ställen i Norge träffar den resande en så nästan sydländsk liflighet som här; men med allt detta har Bergen aldrig varit ett hem för någon kraftig och egendomlig själsverksamhet, hvilket väl har n väsentligaste orsak i stadens isolerade ige. Det, som bergenserna mottaga igåfva af sin hemort och hvilket, när de komma ut i större och rikare samhällskretsar, ofta utvecklar sig till en så öfverraskande rikedom, tyckes bestå i en stor lätthet att röra sig inom det nyckfullas, det capriciösas gränser, mer än i förmåga att skapa något nytt tankeinnehåll, mer i riktoing af reprodöktion än sjelfständig produktion — till bevis hvarpa man bland mycket annat kunde anföra, huru den konstart, till hvilken Bergen har lemnat den största kontingenten, är den dramatiska. Bland dem, som kommo att få ett bestämmesnde inflytande på Velhavens utveckling, var en af lärarne i latinskolan, L. Sagen, hvilken tyckes ha varit en komplett inkarpation af bergenserbegreppet en man, som mer än någon annan i landet var uteslutande estetiskt utvecklad under den litterära gäsniogen i Danmark vid detta århundrades början, Rahbeks umgängesvän, en af de lärare, at hvilka man lär allt eller intet, en fin attisk ande, som genom sin personlighet och nästan endast genom denna hade en ovanlig förmåga att väcka beslägtade natuters. 1) Äfven af fadern, presten Johan Ernst V., tyckes han ha mottagit en stark inverkan; det är af hopom — menar en författare, som har känt både far och son —som han bekommit den blandnivg af godmodig naivetet och spillrik skarpsinnighet, af innerlig värme och bitande kritik, af stor reflexionstörmåga och ännu större ordfyndigI het — begagnad mången gång visserligen till I blixtsnabb och genialisk belysning at skuggsidorna både hos personer och ting, men 4) Lassen, Wergeland, sidan 84.