HH —MMMMMMMMMMMMJ——F— ovanligt godt lynne burit allt skämt. Hvad står på, vän Hobbs? Jag kan ej rätt säga, svarade Hobbs utan att taga sina ögon från kusten. De der sandbankarne och vikarne skulle rätteligen vara Les Sables dOlonne, men jag ser icke kyrktornet i La Sablerie, som alltid har varit landmärke för dem som sökte S:t Juliens hamn. Hvad tror ni-detta betyda? frågade Berenger, mindre träffad af orden än af det sätt, hvarpå de uttalades. Jo, herre, om jag icke bedrager mig, kan ett kyrktorn, som stått der i tre, fyra hundra år, icke försvinna som en rök, för ingenting. Åskan kan ju hafva: slagit ned deri, det förstås; eller protestanterna skulle kunnat kalla det papisteri och brutit ned det; men mig synes de borde varit alltför kristligt sinnade emot oss, stackars sjömän, för att rifva ned det enda landmärket på hela kusten innan man ser tornspiran i Nissard.n Derpå ropade han åt mannen i mastkorgen och frågade om han såg kyrktornet i La Sablerie, hvarpå denne svarade: Nej, nej, kapten. Men då landet började tydligare visa sig, kunde man ej betvifla att Taltrasten var på rätter väg stadd, hvarföre skepparen gat befallning att kasta ankar och sätta ut båt. Passagerarne skulle gerna ytterligare frågat honom hvad han tänkte om att kyrktornet icke syntes, men han sprang omkring och gaf befallningar med hög röst, döf och despotisk som en befälhafvare till sjös har rättighet att vara; och först när allt var färdigt, vände han sig till Berenger och sade: ; Nu, junker, kanske ni låter mig först gå i land och se buru det står till? På inga vilkor!, svarade Berenger i ångestfull otålighet; (Forts)