kanna förskaffa honom ett af de få för främlingar bestämda stipendierna, så snart ett sålant blef ledigt. Dertill fordrades intet ombyte af religion, och hans adliga blod brann dessutom vid tanken på att blifva lord LeiOR eller någon annan adelsmans stipeniat. Häruppå erbjöd honom lord Walwyn att varstanna på Hurst Walwyn till Berengers aterkomst — ja, bönföll att-han måtte göra det. Han kunde då under tiden studera med mäster Adderley och fatta sitt beslut — återvända till Frankrike eller qvarstanna i England. I senare fallet kunde han komma att atfölja både Berenger och Philip till Oxford; ty i trots af den förres gina ansågs hans uppfostran dock icke afslutad. Och då Merisour gjorde invändningar mot att sålunda blifva en börda för sina vänner, påmintes han ytterst grannlaga om den stora tjenst han gjort Berenger; och dessutom sade fru Annora skrattande att, om han ville lära Nan och Bess att läsa och tala franska och talienska, skulle det vara dem till stor nyttan. Familjens öfriga medlemmar försökte nedtysta detta opåkallade förslag, men Mericour ;rep begärligt efter detta enda sätt att minska sin förbindelse till lord Walwyn. Hvarje norgon red eller gick han derför till Combe Manor, för att gifva de små fröknarna språkektioner, och ban blef snart utomordentligt omtyckt der. Han var en betydligt skickligare Järare än Lucy, och tio tusen gånger att föredraga framför mäster A-dderley, som Dn gång försökt lära Annora det franska utjalet, men med bedröflig brist på framgång.