Aftonbladet – 4 oktober 1869, sida 2

— Konststycke i träsnideri. Om den jekanta träsnidarinnan Sofia Isberg i Motala eh ett af henne för ej längesedan utfördt onstarbete berättar en brefekrifvare till Postidningen följande: Ända från barndomen, då då bestämdaste anlag för ornamentsskärning röjdes hos benne, har on Färlt öfverflyglad af uppmaningar att lemna itt anspråkslösa hem, för att i Stockholm eller nnorstädes emottaga den bandledning man frikotigt erbjudit henne; men förgäfves. Detta har .värtom hos henne åstadkommit en sådan leda för lt hvad bildning och välstånd heter, att hon blifver missnöjd med hvar och en, som ännu kan framkomma med äfven det mest välmenande förslag i den vägen. Man behöfver blott nämna pro: fessor Qvarnströms namn, för att bringa henne i dåligt lynne; Qvarnström; som gjorde allt för att få henne till frig konsternas akademi, skref en ång ett bref, deruti kati frågade, om Sofia fort: ore i sin gensträfviga PE och detta var fgörande. Hon ville sedan aldrig mera höra talas om Qvarnström eller Stockholm. Sofia Isberg låter emellertid icke sin konst ligga helt och hållet nere, utan utbildar fastmer de gåfvor, hon fått af naturen. Man känner af gammalt ganskä många af hennes arbeten, såsom snusdosor, piphufvuden, gerviestehållare och mycket annat, men jag hade nu tillfälle att se ett af henne icke längesedan fullbordadt stycke, gom var af den yttersta fulländning. Detta tillhörde en handlande i Motala, som är en af de få, hvilka lyckas att af Sofia erhålla något färdigt. Han hade konstverket under en glasktipa i sitt förmak, och ja; gjorde mig tid att noggrannt taga del af alla dess detaljer. ikasom alla hennes arbeten, ät detta af lönn, skuret i helt stycke, utan sammansättningar: Det är i form af en urna, ungefär nio tum högt oc fyra och et half tem tvärt igenom. Öfra kanten är omgifven af ett det rikaste löfverk, med blommor och frukter. Der nedanföre r urnan delad i tre fält, hvartdera utdeladt i lika iöåtga histotiska taflor. Af dessa föreställer den ena: Odin då han inför tineläran, den andra: Erik den Helige, som vägrar att taga skatt af folket, och den tredje: Sigurd Ring, då han begrafver Harald Hildetand efter Bråvalla slag. Skaftet ertellan kroppen och foten består af ett gallerverk, som utgös res af en mängd snäckformigt vridna ymnighetshörn fed deröfver utsvällande drufvor och. oranger. Det finnes ett litet melianrum mellan hvarje orn, och då man uppmärksamt spejar deremellan, ser man en hel mängd figirer innanföre, skurna i den lilla kärnan af träet, som lemnats i midten. Sjelfva foten breder ut sig något, likasom på en okal, och på denna fot befinna sig, likaledes melan rika löfpartier, åtta medaljonger, ungefär stora som efi femöresslant, uti hvilka återigen förekomma historiska skildringar, nemligen: 1. Konung Sverker, som undertecknat Linköpings mötes besltt; 2. Stenkil; som utropas till konung vid Mora stenar; 3. Gustaf den 2:dre Adolfs lan stigning i Tyskland; 4. Harald Hildetand, som dödas af sin fältöfverste; 5. Gustaf Wasa i halmlasseti 6. Birger Jarl, som grundlägger Stockholm; 7. Gustaf Adolfs intåg i Närnberg, samt 8. Carl den 15:de på Ljungby lied: Man vet icke åt hvad mean förnämligast skall egna sin beundran, det fulländade i utförandet eller tålamodet, synorgahets ansträngning åt och frånvaron af all beräkning på sinnet. Utom sina öfriga egenheter, har Sofia Isberg den att för Sina arbeten icke emottaga någon öfverbetalning. Hon bestämmer hvad hon vill hafva, och det har händt, att den, soi erbjudit henne mera, sedan icke kunnat för något pris få det be stälda. Sådant har flera gånger inträffat med ty skar, hvilka, för att animera henne att vara pr duktif, lofvat mera penningar, än hon fordrat, vi vetande; att de i konsthandeln kunde taga sitt iger med procent: men de hafva fått behålla sina pen ningar och gått miste om det bestälda. JEn gång var hon bjuden fyrahundra rdr för ett arbete; son hon uppskattade blott till etthundrasextio. Der frikostige bjudaren blef utan. En annan kom se dan med 160 rdr och fick arbetet.