Aftonbladet – 2 oktober 1869, sida 2

STOCKHOLM den 2 Oktober, Dödsstraffets tpphäfrande i Tyskland. Härom skrifves från Kiel till Hamb. Correspondent: Det klander, som man riktat mot uccastet till strafflag för nordtyska turbondet derföre att deri ej föreslagits äpphäfvandet af dödsstraffet, utan tvärtom låter detta straff qvarstå för tre händelser, tyckes för tyska nationens klara rättsmedvetand vara fullkomligt berättigadt, och ,an hade NA att riksda CI svit dössa folkets äcig Ver om dl usstraffets förkastlighet uttryck il VS EE 2 sogstiltningen, Denna gaks framgång kommer väsentligen att underlättas då den finner ett lefvande intresse och verksamt understöd från allmänna cpinionens sida. I så fall är det af stor betydelse, att vid detta års juristmöte i Heidelberg bildats en förening med syftemål att verka för , dödsstraffets afskaffande i Tyskland och Österrike på denna sidan Leitha, Förtjensten af denna förenings bildande tillkommer advokaten och riddaren Kissling i Linz, och till inträde i densamma ha redan inom kort anmält sig män från alla större städer i Tyskland och Österrike, hvilka förpligtat sig att med alla lofliga medel verka för denna sak. Men likasom hvarje föreningsverksamhet måste taga sig tillvaraför att splittra sina krafter, så bör äfven framför allt uppmärksamheten vändas på denna verksamhets organisation, och derföre föreskrifva föreningens statuter, att på hvarje ställe, der minst 10 medlemmar bo, kunna upprättas filialbyråer, hvilka, i oafhängig förbindelse med hufvudbyrån, som tillsvidare är förlagd i Linz, skola verka sjelfständigt för sakens framgång hvar och en inom sitt distrikt, På detta sätt är ett fruktbärande deltagande i denna för strafflagstiftningen så vigtiga fråga möjliggjordt mom ala samhällets lager, och lagstiftaren skall kunna stödja sig vid de rättsåsigtor, som han finner herrskande i tiden och hos folket. År det redan ansedt för ändamålsenligt, att det samlade utkastet till en strafflag för Nordtyskland öfverlemnas åt offentlighet och underkastas allmänhetens bepröfvande, så skall det i ifrågavarande sak ännu mera än i andra blifva lagstiftaren kärt att icke uteslutande vara inskränkt att döma efter sin uppfattning, utan äfven kunna åberopa sig på ett vitnesbörd, hvari nutidens rättsåsigter funnit ett lifligt uttryck. Genomläser man utskottets motivering, skall man ingenstädes finna någon förkärlek för dödsstraffet, utan blott en viss fruktan för att afskaffa det. Lägger folket sin mogna uppfattning af a i dagen, skall ofvannämda t öfvergifvas, och hela straffsystemet skall låta forma sig efter humanare och rättvisare principer. TENAONTTROEESTS SRS GENANTS