Aftonbladet – 30 september 1869, sida 3

Ochp, fortfor Berenger, säg mig syster, när var du gladast i hela ditt lif? ÄAnnora var nu åter tillreds med svaret: Det vet jag, broder; det var på mark nadsdagen, då Lucy dansade med dig, men så blef milady, vår mormoder, ond för det ni dansade Znnu sedan alla andra slutat. Och när Lucy sade att hon icke sett att ni klifvit allena, svarade vår moster Cecily attdet var derföre, att det felades öga för det passande. Nej, om julen var det mycket präktigare, menade Bess, då hade Lucy fått sin första sidensarsklädning och tre adeliga junkrar atom vår broder ville dansa med henne. Högt rodnande försökte Lucy tysta de små pladdrerskorna, lika förvirrad af både frågorna och svaren. Kunde Berenger jemföra det lif der en ilsken ko var det mest förskräckande föremålet, en dans på gr den bögsta glädjen, fläderbärsaftens färg, den mörkaste fläcken, med de faror och frestelser som omgifvit en annan, lika ung flicka? Han satt med armbågen stödd mot knäet och hufvudet lutadt i handen, förlorad i tankar och drömmar, som han väl knappast kunle meddela, ty hans panna bar bekymrens och nästan förtviflans djupa fåror. Hastigt steg det svag ljadet af rörelsen nere i byn till ett häfrigt larm, som kom Philip att rusa upp, er borggården till inkörsporten, medan Lucy fåfi manade honom att ej blanda sig i något slagsmål. : Det tycktes dock som hans uppträdande haft en god verkan, ty larmet afstannade genast. Han återkom också strax d i och flämtas och sade hastigt: RipJag befa. .v dem honom hit upp i 1 spöpålen och låta parne der, de skurhonom slita upp hasselk. karne, bara för det min